seriebibliotekarien

Johan Unenge är en produktiv gigant inom svenska ungdomsserier och ungdomsromaner. Han är mest känd för sitt samarbete med Måns Gahrton. De inledde sitt samarbete med de underskattade serierna om Agent Annorlunda. De har även gjort serieversioner på Berts Dagbok (skapad av Anders Jacobsson och Sören Olsson). Radarparet står även bakom serierna (samt romanerna) om Eva & Adam samt Livet enligt Rosa.

På egen hand har Johan Unenge även skrivit ungdomsromaner, oftast med äldre ungdomar som huvudmålgrupp och lite tyngre ämnen. Bland dessa romaner kan nämnas Tro, hopp och burnout och Du och jag och din kille.

Mitt extra liv utspelar sig i det lilla samhället Hellevik som är hårt drabbat av arbetslöshet. Det enda som skänker hopp i staden är det lokala basketlaget. Tack vare sin invandrarstjärna Yosseff är nämligen laget på väg att lyfta till elitserien. Dock gör arbetslösheten att invånarna blir oerhört frustrerade. När en grupp flyktingungdomar rymmer från den lokala förläggningen och dessutom snattar mat på macken dras snart en klappjakt med rasistiska övertoner i gång för att fånga rymmarna. Samtidigt handlar seroeromanen om Mattias. Dels försöker han stå emot trycket från klassens ­ledande nazisten Albin. Dels försöker han bli tillsammans med Alva, som även hon visar sig ha nazistiska åsikter. Givetvis kompliceras allt av att en av flyktingkillarna, Abdi, knackar på hans dörr och ber om hjälp.

Mitt extra liv är en kombination av serie och ungdomsroman. Den innehåller ungefär lika stora delar text och lika stora delar serier. Först är det en sida text. Därefter fortsätter berättelsen i serieform för att därefter fortsätta i text igen osv. För mig blir formen för hattig. Jag föredrar antingen eller. Men konceptet är intressant och värt att utforska. Teckningarna är i svartvitt med en väldigt seriös utstrålning. Överhuvudtaget andas serieromanen seriositet och allvar. Unenge antränger sig att berätta en viktig berättelse så till den milda grad att berättelsen förlorar i trovärdighet. åtminstone för mig. Invandrarfientligheten är så stor i samhället att jag har svårt att tro på det. Unenge brukar vara mer nyanserad än så här. Dessutom finns det så oerhört många seriösa ungdomsböcker kring invandrarfientlighet så man skulle önska att författarna testar nya grepp kring ämnet. Unenge testar i och för sig andra grepp med formen, dessvärre inte med innehållet. 

Rekommenderas med en stor dos skeptisism.