Dark entries av Ian Rankin och Werther Dell'Edera



Ian Rankin är ett stort namn på deckarhimlen. Han är mest känd för sina romaner om kriminalkommisarie John Rebus, som Fallen, Botgörarna och När mörkret faller. Nu har han dock gett sig på att skriva manus till en serieroman. Han har valt att skriva om en seriehjälte men samma förnamn som Rebus egen skapelse, John Constantine.

Werther Dell'Edera är serietecknare som tidigare medverkat i serier som Punisher och Loveless.

Constantine är huvudkaraktären i serien Hellblazer och är specialist på ockulta ting. Han är också en kedjerökande, svärande halvalkis vars beteende gjort att han har få vänner. Likheterna med John Rebus fortsätter med andra ord.

I just den här berättelsen, Dark Entries, blir Constantine kontaktad av en TV-producent. Ett nytt TV-program är nämligen i full produktion och går ut på att ett gäng ungdomar är inlåsta i ett spökhus. Men det dyker hela tiden upp skrämseleffekter som TV-teamet inte ligger bakom. Kan det vara så att det är ett riktigt spökhus? För att undersöka detta blir Constantine tvungen att själv delta, som Joker, i TV-programmet. Men saker och ting är inte vad det ser ut att vara.

Det märks att Rankin haft kul. Manuset är mycket underhållande och underhållningsbranschen får sig en (rolig) känga. Kort och gott, manuset är briljant! Dessvärre kan jag inte säga de samma om Dell'Ederas teckningar. De är för skissartade och medvetet slarviga för min smak. Men teckningarna skymmer bara läsningen något i och med att handlingen är så förbålt bra. Kom bara ihåg att Dark Entries, liksom de flesta serier där karaktären Constantine medverkar, är riktade gentemot en vuxen publik.

Rekommenderas

Shortcomings av Adrian Tomine



Adrian Tomine är asiat-amerikan. Jag nämner detta eftersom hans huvudkaraktärer i regel också är det. Tomine är ett av de stora nya stjärnskotten på den amerikanska seriehimlen. Hittills är han mest känd som illustratör för tidningen The New Yoker samt för sin seriesvit Optic Nerve.

Optic Nerve består mestadels av serienoveller som de fleta handlar om asiat-amerikaner och deras kärleksförhållanden. Serierna är bitvis självbiografiska och har en realistisk prägel. Delarna 9, 10 och 11 i Optic Nerve-sviten har adapterats om till den kritikerhyllade serieromanen Shortcomings.

Serieromanen handlar om asiat-amerikanen Ben Tanaka och hans problem med flickvännen Miko Hayashi. Boken beskriver deras förhållande som på väg att krascha och sedermera dess efterföljder och påverkan på Tanaka.

Tomine lyckas få läsaren att känna sympati för den inte helt sympatiska Ben Tanaka. Det är ingen lätt bedrift. Därtill är Shortcomings vältecknad och ger en plågsamt realistisk bild på ett förhållande i kris. En mycket läsvärd vuxenroman.

Rekommenderas

Green Arrow: Sounds of Violence av Kevin Smith, Phil Hester & Ande Parks

Detta album finns än så länge bara på engelska.

Green Arrow: Sounds of Violence är andra och sista albumet som samlar Kevin Smiths kritikerhyllade manus med den grönklädde hjälten. Första delen hette Green Arrow: Quiver. Albumet tar vid där det förra slutade. Detta skulle bli Smiths hittills sista album med Green Arrow medan duktiga radarparet Hester och Parks kom att fortsätta teckna den pilskjutande hjälten ett bra tag framöver.

Oliver (Green Arrow) Queen försöker lappa ihop sitt mycket trasiga förhållande med Dinah (Black Canary). Vidare har han plötsligt en vuxen son, en vuxen adoptivson samt en tonårig före detta prostituerad adoptivdotter att förhålla sig till. Samtidigt är en ny skurk, Onomatopotetia, i faggorna.

Albumets manus är, precis som förra, mycket finurligt och innehåller en intressant dos av existesialism. Det når inte riktigt samma höjder som Quiver, men det är kanske inte så konstigt med tanke på hur otroligt bra det var. Men gillade man Quiver gillar man det här och bägge albumen har sin givna plats på varje välsorterat bibliotek.

Albumet fungerar från ca 16 och uppåt.
Rekommenderas.


Green Arrow: Quiver av Kevin Smith, Phil Hester och Ande Parks



Kevin Smith är mest känd som amerikansk långfilmsregissör. Bland hans filmer kan nämnas Clerks, Chasing Amy, Dogma och Zack and Miri Make a Porno. Men vad få vet är att han är en enorm seriefantast. Han har en serietidningsbutik, Jay and Silent Bob's Secret Stash och har skrivit manus till en handfull seriealbum.

Green Arrow eller Oliver Queen som hans alter ego heter, är i mitt tycke en av de mest intressanta superhjältarna någonsin. Han har inga krafter alls utan använder pil och både (!) samt är duktig inom kampsporter. Han skapades av Mort Weisinger för DC Comics 1941. Då var han egentligen inget mer än en Batman-kopia. Han var en miljonär som klädde ut sig till hjälte om nätterna. Han hade en massa pryl-pilar som tårgaspilar och handklovspilar samt en ung side-kick, Speedy. Vidare hade han ett Arrow-Plane, en Arrow-Car och en Arrow-Cave. Mycket Batman-aktigt med andra ord. Han blev tidigt en del av superhjältegruppen Justice Legaue of America och medverkade i den tidningen. Ingen visste dock vad man skulle göra med den Robin Hood-klädde hjälten förrän Dennis O'Neill tog sig an hjälten och gjorde honom till hjälte för den "lilla människan" och var politiskt sett mycke röd. Han parades ihop med superhjälten Green Lantern och den legendariska seriesviten Green Lantern/Green Arrow var född. Här togs för första gången i amerikanska kommersiella serier upp drogberoende (Speedy blir heroinist), rasism, miljöbrott och djurrätt. Detta spår fortsatte då Green Arrow fick en egen tidning (utan Green Lantern) där Mike Grell stod för manus. Här är Green Arrow dessutom en god hjälte som gör onda saker (dödar, är otrogen osv.). Till sist dör Green Arrow och hans son Connor Hawke tar över som Green Arrow II. Green Arrow är borta från superhjältevärlden i över 10 år. Tills Kevin Smith dyker upp på DC Comics.

2001 återföds Green Arrow som seriesvit och som sedan släpps som albumet Green Arrow: Quiver. Här kommer Queen tillbaka till livet med 10 år är borta från hans minne. Vad har hänt. Själv minns han inte ens att han har dött. 

Albumets manus är mycket finurligt och innehåller en intressant dos av existesialism. Albumet blev mycket väl emottaget och för första gången är Green Arrow en hjälte att räkna med. Teckningarna av Hester och Parks är mycket välgjorda och de fick sitt välförtjänta genombrott via detta album.

Green Arrow: Quiver är fortfarande en av de allra bästa album jag någonsin läst!
Rekommenderas varmt!   

Sherlock Holmes vol 1: The Trial of Sherlock Holmes av Leah Moore, John Mark Reppion och Aaron Campbell



Denna serie finns än så länge bara på engelska.

Den litterära legenden Sherlock Holmes har hamnat i serieform. Det är förvisso inte första gången det händer. Men denna historia är helt ny och det är några mycket duktiga kreatörer som ligger bakom. Passar bra att ta upp den nu när Mr. Holmes är filmaktuell.

Den första kreatören som måste nämnas är dock ingen av serieskaparna utan Arthur Conan Doyle själv. Han skapade den mystiske detektiven och hans förljeslagare Watson redan 1887 (med romanen En studie i rött). De blev älskade då. De är lika älskade nu världen över. Jag är själv en stor Sherlock Holmes-fantast. Någon som inte var så förtjust i Holmes var dock författaren själv, som valde att ta livet av detektiven. En otrolig läsarstorm blev resultatet och Conan Doyle fick så mycket brev angående detta att han kände sig tvungen att återuppliva Holmes.

Leah Moore är dotter till den legendariske serieskaparen Alan Moore (Watchmen, From Hell, Killing Joke). Hon är gift med John Mark Reppion. Tillsammans har de gjort serier som Wild Girls och The Complete Dracula. De är även på gång med The Complete Alice in Wonderland. Aaron Campbell debuterar med denna bok. Tidigare har han mestadels gjort omslag.

I den här volymen blir självaste Sherlock Holmes själv misstänkt för mord. Han hittas i ett rum hållandes en rykande pistol framför en död man. Han hävdar att han är oskyldig trots att allt pekar på honom. Men fängelset hindrar honom inte från att luska i fallet.

Trion Moore, Reppion och Campbell lyckas skapa en ny historia med Holmes som känns som om den kommit ur självaste Conan Doyles penna. Teckningarna passar historien väl och påminner klokt nog om Sidney Pagets orginalillustrationer han gjorde till originalberättelserna när det begav sig. Det här är helt enkelt mycket bra. Jag blir hoppfull när det står vol. 1 på albumet. Det betyder att en volym 2 borde komma.

Rekommenderas.

Johnny Cash: I See a Darkness av Reinhard Kleist



Johnny Cash är en av de mest kända countrymusikerna någonsin. Han fick en ny publik i slutet på sin karriär då han gjorde de odödliga American Recordingsskivorna under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Ytterligare popularitet fick han via biografi-filmen Walk the Line med Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon. En hel drös med biografier har utkommit på marknaden, varar flera är av Cash själv.

Reinhard Kleist är en tysk serietecknare. Han har bland annat vunnit tyska priset Max und Moritz-award för sin serie Lovecraft, en biografiserie om författaren H. P. Lovecraft. Han fortsatte med biografier i serieform och hans hittills största succé är seriebiografin om countrylegenden Johnny Cash, som utkom 2006. Den vann priset för bästa tyska seriebok det året. Den har hittills översatts till bl.a. franska, spanska, engelska, italienska och grekiska. 2008 kammade Kleist in sin andra Max und Moritz-award, denna gång för Cashbiografin. 

Biografin handlar mer om myten Cash och bör tas med en nypa salt. Det bör å andra sidan alla biografier göras. Den handlar givetvis om Cash uppväxt, hans drogproblem och hans inte helt okomplicerade relation med June Carter. Men biografin handlar även en hel del om Glen Shirley, en fånge på Folsom som skrev låten Greystone Chapel. En låt Cash spelade in live i fängelset med Shirley i publiken. Avslutningsvis handlar albumet om den mycket gamle och sjuke Cash och hans sista legendariska inspelningar med producenten Rick Rubin. Allt beskrivs trovärdigt med knivskarp dialog och mycket välgjorda hårdkokta teckningar. Men det allra bästa med Johnny Cash: I See a Darkness är att Kleist väljer att beskriva sångerna i bild. Han gör alltså små tecknade noveller (vissa helt utan dialog) av några av countrylegendens största hits, som Folsom Prison Blues, Don't Take your Guns to Town, (Ghost) Riders in the Sky, Big River, A Boy Named Sue och Cocain Blues.

För den som inte känner till detta så är I See a Darkness en låt av Will Oldham som Cash gjort en kritikerhyllad version av på fantastiska skivan American III: Solitary Man från 2000.

Jag är ett stort fan av Cash och har läst flertalet biografier. Sällan har det varit så underhållande och informativt som här. Det här är det bästa jag läst på år och dar. Jag hoppas mer av Kleist översätts, helst på svenska men engelska fungerar också bra.

Rekommenderas varmt!


Killing Joke av Alan Moore och Brian Bolland



Detta album finns än så länge bara på engelska.

Killing Joke brukar anses vara ett av de allra bästa Batman-albumen. En av orsakerna bakom detta påstående är att man i detta album får Jokerns bakgrundshistoria. Man får alltså ta del av de händelser som sedermera ledde fram till att en misslyckad komiker blev Batmans ärkefiende. Förutom detta handlar albumet om hur Jokern försöker få polismästare Gordon att förlora förståndet. Bland annat genom att skjuta hans dotter Barbara Gordon vilket leder till att hon för alltid blir rullstolsbunden. Men eftersom Barbara Gordon (som för övrigt är bibliotekarie) i hemlighet är Batgirl är hon tvungen att lämna trikåerna på hyllan i fortsättningen och förbli hjälte på annat sätt.

Serieförfattaren Alan Moore är en gigant inom den här typen av serier. Han har gjort ett av de allra bästa album någonsin, d.v.s. Watchmen. Vidare har serielegenden gjort en faktabok i serieform om Jack the Ripper som heter From Hell (och filmatiserades med Johnny Depp) samt V för Vendetta (filmatiserad även den).

Tecknaren Brian Bolland är ganska erkänd i branchen med serier som Batman, Camelot 3000 och Judge Dredd på sitt CV. 

Detta album må vara tunnt till sidantal men Killing Joke är definitivt inte tunnt till innehåll. Bollands teckningar är helt fantastiska och mycket passande till det fyndiga manuset. Det är bara att instämma till de många lovorden Killing Joke fått. Men kom ihåg att detta är ett renodlat vuxenalbum.

Ett måste!

Civil War av Mark Millar och Steve McNiven



Detta album finns än så länge bara på engelska.

Detta superhjälpte-album rönte mycket uppmärksamhet då det utkom i december 2008. Albumet börjar med ett olycksfall då en handfull hjältar var inblandade och som ledde till att hundratals oskyldiga människor dog. Detta gör att allmännheten blir skeptiska kring de maskerade hjältarna. Regeringer kräver att alla superhjältar ska registrera sig och jobba som "övernatrulriga poliser". Många av hjältarna, med Iron Man i spetsen, tycker att idén är god. De hjältar som jobbar lite smutsigare, som Daredevil och Luke Cage gillar däremot inte alls idén. Dessa hjältar anses då vara laglösa och blir efterlysta för lagtrots. Superhjältevärlden delar sig och det blir ett sorts inbördeskring. Saker och ting förvärras då Captain America väljer sida. Och det är inte den sida man tror att han ska välja.

Mark Millar är en av de riktigt stora namnen inom superhjältevärlden. Hans största succé är detta album samt de efterföljande om Captain America. Han ligger även bakom serien the Ultimates. Civil Wars eminenta teckningar görs av Steve McNiven som bland annat tecknat New Avengers tidigare. Till hjälp har de också duktige tuscharen Dexter Vines och färgaren Morry Hollowell.

Albumet är mycket rafflande och skakar om hela Marvels hjältevärld. Vi får bland annat ta del av Spider-Mans demaskering och hjälten Goliaths död. Det är vältecknat och välskrivet.

Det är en ren fröjd att läsa och det är av den här kaliberna alla superhjälteserier borde hålla.

Rekommenderas varmt.

Transformers Generation 1 av Chris Sarracini & Pat Lee



Intresset för 1980-tals fenomenet Transformers är stort igen efter de två Amerikanska succéfilmerna Transformers och Transformers II (av Michael Bay med Shia LaBeouf och Megan Fox i huvudrollerna).

Transformers är ursprungligen ett marknadskoncept för leksaker tillverkade av Hasbro (med start 1984). Transformers-konceptet blev en stor framgång och gav har gett upphov till både tecknade serier och filmer från Marvel samt en uppsjö datorspel. Nu har dock det mindre amerikanska serieförlaget IDW Publishing Production tagit över Transformers.

Detta är det första albumet IDW gav ut (och finns än så länge inte översatt som album, men väl som tidning). Här återintroduceras de gigantiska robotarna. Handlingen utspelar sig i en värld där Transformers tros ha varit försvunna från jorden. Så är dock inte fallet och sakta men säkert dyker både de goda Autobots och de onda Decepticons upp. 

Jag blev glatt överraskad av albumet. Visst, det är inget mästerverk. Men det ger mycket god underhållning. Pat Lees teckningar är välgjorda och passar Transformers-konceptet. Sarracinis manus är förvånadsvärt fyndigt och underhållande. Det innehåller betydligt mer än stora robotar som slåss. Jag fick ut betydligt mer av det här albumet än av de bägge Hollywood-filmerna. 

Rekommenderas (men är absolut inget måste).

Second Thoughts av Niklas Asker


Följande album finns än så länge endast på engelska. Men det är nog bara en tidsfråga innan det blir översatt.

Det här är mycket intressant. Niklas Asker är en svensk serieskapare som med albumet Second Thoughts gör sin debut. Det är i sig inte så konstigt. Men Asker gör inte sin debut i Sverige utan i USA. Second Thoughts ges ut på engelska av Top Shelf Productions.


Albumet handlar om författarinnan Jess som har skrivkramp. Den andra huvudpersonen är fotografen John. Bägge har trassliga relationer. De två träffar varandra endast en kort stund på flygplatsen i Stansted men det korta mötet kommer att påverka deras liv.


Second Thoughts är ett finstämt album med finstämda teckningar. Handlingen är originell och de välgjorda, spröda teckningarna harmonierar väl med historien. På samma sätt lyckas Asker förmedla den känsla av ångest huvudpersonerna har till oss läsare. Likaså känslan av förlösning som kommer senare förmedlar författaren med bravur. Det faktum att albumet är i svart-vitt bidrar till den suggestiva känsla albumet ger. Jag förstår att Top Shelf var angelägna om att ge ut det här.


Det är intressanta tider i serie-Sverige. Allt fler serieskapare blickar internationellt. Peter Bergting har gett ut fantasy-serien the Portent i USA samt tecknat ett specialavsnitt av amerikanska serien Hellboy. Ovan nämnda Top Shelf och svenska Galago har inlett ett intressant samarbete som bland annat resulterat i antologin From the Shadow of the Northern Lights. Både Mats Johnsson och Simon Gärdefors är på väg att bli översatta och utgivna där.
 
Och så har vi ju Niklas Asker och Second Thoughts. Författaren har verkligen visat framfötterna och det ska bli spännande att se vad som kommer av honom längre fram. Fortsätter han så här kommer vi definitivt att höra mer om honom. Likaså ska det bli intressant att se hur både Askers album samt de kommande Galago-översättningarna kommer att ge för reaktioner världen över.

Albumet rekommenderas varmt.


Uncle Sam and the Freedom Fighters av Justin Gray, Jimmy Palmiotti & Daniel Acuna



Detta album finns än så länge bara på engelska.

Den mycket patriotiske superhjälten Uncle Sam skapades av serielegenden Will Eisner för Quality Comics 1940. Hjälten är baserad på bilden på den legendariska rekryteringsaffischen till första världskriget ("Uncle Sam wants You"). Förlaget DC Comics köpte upp Quality Comics på 1970-talet. Detta ledde till att den patriotiske hjälten dök upp i Justice Legaue of America 1977. Men Uncle Sam fick aldrig en egen serie förrän 1997 då Steve Darnall och Alex Ross gjorde ett album med en vuxen publik. Efter det hände det inte så mycket  med Uncle Sam innan 2006 då manusförfattarna Gray och Palmiotti samt illustratören Acuna gjöt nytt liv i serien. 

I detta album krisar USA. Världen har tappat tron på "det förlovade landet", inte minst på grund av kriget i Irak. Det är så illa att landet själv återföder Uncle Sam. Han behövs igen! Han söker nya hjältar att ingå i hans frihetskrigare (Freedom Fighters). Det behövs då Gonzo the Mechanical Bastard dödad presidenten och tagit hans utseende.

Ja, det är så fånigt som det låter. Vilket också gör det en smula underhållande. Men bara en smula. Handlingen är för enkel för att detta album ska intressera mig i längden. Jag har absolut inget emot ultra-amerikanska hjältar, men lite mera djup vill jag gärna ha. Det finns betydligt intressantare patriot-serier än detta (som jag kommer att recensera framöver). Att Acunas teckningar är stela och livlösa hjälper inte heller.

Rekommenderas inte.

But I Like It av Joe Sacco



Joe Sacco
har gjort seriehistoria med sina journalistiska reportage i serieform med bland annat albumen Fixaren och Palestine. Det här är dock något helt annat.

I albumet But I Like It utforskar Sacco sin stora kärlek för musiken. Bland annat får vi läsare ta del av när Sacco följer rock-bandet Miracle Workers på deras Europa-turné. Denna del i albumet, som heter "In the Company of Long Hair", har tidigare publicerats både tidningen Yahoo och albumet Notes from a Defeatist. Vidare samlar detta album Saccos komiska ensides-skämtserier som alla handlar om musik (och har tidigare publicerats i tidningen Agenda). Därefter innehåller But I Like It skivomslag och T-shirt tryck Sacco tidigare gjort. Albumet avslutas med några serier om Rolling Stones (vars låt It's Only Rock 'N' Roll But I Like It döpt detta album).

Albumet är lite ojämnt men det kanske inte är så konstigt. Eftersom den röda tråden är musik samlar serien förståeligt serier/bilder från olika tider av Saccos karriär. Det märks att han har utvecklats. Svagaste delen i albumet är hans tidiga serier om Miracle Workers. Jag har svårt att se underhållningsvärdet här. Men skämtserierna från Agenda är mycket roliga. Vidare är det intressant att se hans omslag/T-shirts. Så till syvende och sist är detta ett hyfsat underhållande album som helt klart är läsvärt.

Boken har även en medföljande CD-skiva som innehåller fyra spår av Miracle Workers. Gillar man Iggy Pop-doftande roc/punk gillar man nog det här. Jag gör det inte. Men skivan höjer faktiskt läsupplevelsen något.

Rekommenderas.

Death of Superman-trilogin av DC Comics

   

Dessa tre serier finns än så länge bara på engelska.

Bakgrundshistorien är intressant. Förlaget DC Comics hade sakta men säkert tänkt styra stålmannen-serierna gentemot ett bröllop mellan Lois Lane och Clark Kent (Stålmannens alter ego). Men så slog TV-serien Lois & Clark igenom med dunder och brak. Förlaget bestämde sig då för att skjuta upp bröllopsplanerna och släppa dom samtidigt som Stålmannen gifter sig i TV-serien. Alltså fanns det plötsligt ett tomrum i manuset. På alla stålmannen-möten DC Comics hade var det alltid någon som kläckte lustigheten "vi dödar honom". Vilket då alltså hände. Ett enorm arbete lades sedan ned på detta och en hel stab av manusförfattare satte igång med arbetet. Här ingick bland andra Dan Jurgens, Jerry Ordway och Karl Kessel.

När stålmannen sedan dog 1992 blev det en världsnyhet. Lustigt nog verkade de flesta tro att han skulle förbli död, något DC Comics inte hade tänkt. Så blev det ju inte heller. 1993 kom Stålmannen sedan tillbaka. De tre albumen The Death of Superman, World without a Superman och The Return of Superman samlar denna årslånga berättelse. Titlarna säger precis vad albumen handlar om.

Ur ett historiskt perspektiv är dessa album oerhört intressanta. Dessvärre är det första, Death of Superman, inte så värst underhållande. Egentligen består albumet av ett enda långt slagsmål mot monstret Doomsday. Den andra delen, World Without Superman, är betydligt mer underhållande. Dock blir det kanske bitvis lite för sentimentalt och gråtmilt. Den bästa delen i denna trilogi kommer alltså sist. The Return of Superman är riktigt underhållande. 5 olika stålmän kommer tillbaka samtidigt. Vilken är den riktiga?

Denna trilogi är som sagt en aning ojämn, både tecknarmässigt och manusmässigt. Men ur ett seriehistoriskt perspektiv är detta ett måste. Därtill ger faktiskt trilogin en rejäl dos underhållning!

Passar från 16 och uppåt.

Rekommenderas.

Joker av Brian Azzarello och Lee Bermejo



Detta inbundna album finns än så länge bara på engelska.

Brian Azzarello är ett stort namn inom den amerikanska serievärlden. Han har vunnit Eisner-priset 2001 för sin serie 100 Bullets. Andra serier Azzarello tidigare gjort inkluderar västernserien Loveless, Batman-albumet Broken City och albumet om Stålmannens ärkefiende, Lex Luthor: Man of Steel. Det sistnämnda albumet tecknades av Lee Bermejo. Deras samarbete fortsatte med albumet om Batmans ärkefiende Jokern. 

I detta våldsamma album släpps Jokern ut från Arkham Asylum (sinnes-sjukhuset där flertalet Batman-skurkar befinner sig) på grund av gott uppförande. Har Jokern ändrat sig. Väldigt tidigt i albumet blir man varse att det är Jokern är samma galning som vanligt. Albumets huvudperson är jokerns naive men lojale underhuggare Jonny Frost. Vi får följa unge Frosts beundran för Jokern som sakta men säkert övergår i något annat. I albumet dyker även andra kända karaktärer ur Batmans värld upp som Two-Face, Riddler (gåtan), Killer Croc, Penguin, Harley Quinn och även Batman själv.

Joker har fått god kritik när albumet släpptes 2008. Det är lätt att förstå varför. Detta album hör till en av pärlorna bland en hel del mediokra superhjälteserier. Detta är som sagt långt från mediokert. Bermejos teckningar är mycket suggestiva med en lagom realistisk touch och passar den mörka och våldsamma handlingen väl. Dessutom lyckas Azzarello ge en bra bild av jokerns galenskap som känns trovärdig.

Kom bara ihåg att detta är en renodlad vuxenserie.
Rekommenderas varmt.

Identity Crisis av Brad Meltzer, Rags Morales och Michael Bair



Denna serieroman finns än så länge bara på engelska.

I USA ges det ut hur mycket superhjältealbum som helst. Givetvis är alla inte bra. Men det finns mer guldkorn än vad man kan tro. Detta album rönte mycket stor uppmärksamhet när det kom 2005.

Brad Melzer är en populär amerikansk författare med flera storsäljare bakom sig. Bland annat har han skrivit romanerna Dead Even, och The Zero Game. Han skakade om litteraturbranschen då han valde att istället börja skriva manus för superhjältealbum för anrika förlaget DC Comics. Hans debutserie var fantastiska Green Arrow: Archer's Quest.


Rags Morales är tecknare med många superhjälteserier bakom sig. Några exempel är JSA, Black Condor och Hawkman. Michael Bair är tuschare och har även han många superhjälteserier på sitt CV, som inkluderar JLA: Year One och Wonder Woman.

Identity Crisis väckte som sagt mycket uppmärksamhet i USA när den kom. Den inleds med att en ganska stor karaktär i DC Comics superhjältevärld blir mördad (Jag säger inte vem). Hjältarna, som bland annat inkluderar Batman, Superman, Wonder Woman och Green Lantern, försöker lista ut vem som är den skyldige. Det visar sig att den skyldige finns närmare hjältarna än vad de vill tro. Dessutom visar det sig att en handfull av hjältarna, Green Lantern, Atom, Hawkman, Green Arrow, Black Canary, Zatanna och the Flash har en mörk hemlighet som kommer fram. De har tidigare lobotomerat några av superskurkarna så att de inte kan fortsätta med sina hemska dåd.

Identity Crisis hör till de bästa superhjälteserier jag någonsin läst. Att ge de goda onda drag och vice versa är ett genidrag som DC Comics sedan fortsatt med. Albumet innehåller många karaktärer men det är inte svårt att hålla reda på vem som är vem. Meltzers manus är originellt och mycket medryckande med en uppfriskande mörk ton. Morales teckningar och Bairs suggestiva tuschning harmonierar väl med manuset. Kort sagt, detta är hur bra som helst.

Rekommenderas varmt.


RSS 2.0