Svinet av Åsa Grennvall



Åsa Grennvall slog igenom i slutet av 1990-talet. Det decenniet var annars ett mörkt sådant sett ur ett svenskt serieperspektiv. Serierna såldes dåligt och det talades om det mediets död (till förmån för TV-spel osv.). Men 2000-talet visade att så inte var fallet och det svenska serielandskapet fick sig ett uppsving. Grennvall med flera banade vägen.

Grennvall har gjort många starka och tunga seriealbum som Sjunde våningen och Det känns som hundra år. Nu inleder hon detta decennium med ytterligare en bra "feel-bad" roman. Svinet handlar om Dan. En ung man med (misslyckade) konstnärsambitioner och hans förhållanden med fem olika kvinnor, däribland hans mor. Han misshandlar dom, både psykiskt och fysiskt och flera av kvinnorna uppsöker psyket. Han är, som titeln mycket riktigt antyder, ett riktigt svin.

Grennvalls enkla teckningar förstärker historien och gör den mer obehaglig. Men fast den är så obehaglig är den mycket bra med den knivskarpa dialogen som bokens största tillgång (mammans slutmonolog är helt fantastisk). Svinet må vara obehaglig läsning men det är också mycket läsvärd sådan.

Omslaget, Grennvalls egen brodering utifrån Dardels Den döende dandyn, är briljant även den.

En lysande bok!
Rekommenderas.

Husfrid: en tragikomisk familjeberättelse av Alison Bechdel


Detta album har nominerats till Urhunden 2010 för 2009 års bästa till svenska översatta seriealbum.

Detta album är det stora genombrottet för Bechdel men har tidigare gjort den populära seriesviten Dykes to Watch Out For.

Husfrid handlar om Alison själv. Som vuxen har hon kommit ut som lesbisk och söker nu sanningen om den nyligen bortgångne fadern. Alison upptäcker att fadern själv var homosexuell, sitt konventionellta äktenskap till trots. Den självbiografiska serieromanen Husfrid handlar alltså om Alison Bechdels relation till sin bortgångne far. En inte helt okomplicerad relation.

Albumet har fått oerhört mycket uppmärksamhet och blivit enhetligt kritikerrosad. Den har ställts på samma nivå som de legendariska serieromanerna Persepolis av Marjane Satrapi och Art Spiegelmans Maus. 2006 blev Husfrid utnämnd till årets bok av Time Magazine.

Jag hade hört mycket gott om denna bok. Väldigt mycket gott. Kanske var det de oerhörda hyllningskörerna som gjorde att mina förväntningar blev skyhöga. De infriades hur som helst inte. Därmed betyder det inte att Husfrid är dålig. Det är en engagerande och bitvis störande bok som därtill är mycket vältecknad. Men jag kände att något saknades och önskade att jag råkat på den här innan de ohämmade kritikerhyllningarna drogs igång. Men Husfrid är hur som helst värd sin nominering till Urhunden och har sin givna plats på varje välsorterat bibliotek. Men jag kommer inte att ställa mig på kritkerbarrikaderna och basundera ut denna boks förträffligheter. Men helt okej läsning var det absolut.

Rekommenderas.


En hjälpande hand av Fabian Göransson, Lars Krantz och Fredrik Quistberg



Fakta i serieform börjar bli allt vanligare. Denna typ av serier har länge varit vanligt förekommande
inom de asiatiska serierna, som Oishinbo av Tetsu Kariya & Akira Hanasaki och The Manga Guide to Statistics av Shin Takahashi. Nu börjar alltfler serieskapare i både USA och Europa använda sig av denna serieform som amerikanske Joe Sacco (Fixaren) och tyske Reinhard Kleist (Johnny Cash: I See a Darkness).

Även i Sverige börjar flera göra dokumentära serieromaner, som exempelvis David Liljemark (Boltzius). 
Nu sällar sig den dokumentära serieromanen En hjälpande hand till denna skara. Serien är gjord av serietecknarna Fabian Göransson (Gaskriget) och Lars Krantz (Dödvatten) tillsammans med journalisten och författaren Fredrik Quistberg (Motstånd).

Trion har besökt vapenfabriker, vapenmässor samt olika tillsynsmyndigheter och organisationer för att få kött på benen till serien. Resultatet är denna intressanta kombination av serie, debattinlägg, rövarhistoria och faktabok.

En hjälpande hand
handlar om Zven Johansson som inser att vapenaffärer kan ge stora pengar. Zven skapar tillsammans med en avdankad uppfinnare en prototyp till ett massförstörelsevapen. Sedan beger sig de två till vapenmässan i Bangalore.

Insprängt i serien finns faktasidor om allt från Boforsskandalen, fakta om tillsynsmyndigheter till hur politiker som Göran Persson och Maud Olofsson emellanåt agerat vapenhandlare. Glädjande nog skymmer inte faktatexten berättelsen utan tillför istället. Därtill är teckningarna välgjorda och manuset är underhållande. Men man bör dock se serien som ett debattinlägg där författarna redan tagit ställning. Vill man läsa en objektiv text om ämnet ska man läsa något annat. Men det betyder inte att albumet inte är läsvärt. Tvärtom är det mycket underhållande. Jag skulle dock gärna sett en något mer nyanserad berättelse. Det blev lite för överdrivet för mig vilket förvisso gör berättelsen mer underhållande men mindre tänkvärd.

På det stora hela är dock En hjälpande hand en läsvärd serie som därtill är vältecknad.
Rekommenderas.


Hur får man en idé, egentligen? av Lena Sjöberg



Lena Sjöberg är en illustratör och serietecknare och hennes bakgrund är bred. Dels har hon gjort serier som Dom är som sötast när dom sover, dels har hon gjort barn- och vuxenböcker som Hurman hittar en skatt och hennes version av Törnrosa.

Hur får man en idé egentligen? handlar om hur man ska bete sig för att få en idé. Sjöberg menar att det är en hyllning till kreativiteten och det är en god beskrivning om något.

Boken finns också på engelska, med titeln How to get an idea. Fast egentligen är det bara omslaget som är på engelska i och med att innehållet är i avsaknad av text. Men trots avsaknaden av text, och trots det tunna sidantalet (28 sidor) säger boken väldigt mycket. Teckningarna är må vara enkla och skissartade men de är välgjorda och passar historien bra. Men boken blir lite för tunn och snabbläst. Som läsare känner man (i alla fall jag) sig lite snuvad. Boken hade därför mått bra av att varit en del av en antologi. Men trots detta kan jag egentligen inte klaga på den. För den är fyndig och, det tunna sidantalet till trots, underhållande.

Rekommenderas.
Detta album har recenserats av mig i en liknande version på seriefrämjandets hemsida.


Lou! Sommarblues av Julien Neel



Lou! Dagboksdagar
av Julien Neel var en trevlig bekantskap. I den prisbelönta serien mötte vi 12-årige Lou och hennes mycket ungdomliga, ensamstående mamma. Sommarblues fortsätter där första albumet slutar. Här åker Lou och hennes mamma till Lous argsinta mormor. På landet träffar Lou den intressante Paul. Men Lou är ju förälskad i Tristan. Eller?

Precis som i förra boken handlar Lou! om relationer, både till vänner och till kärleksobjekt. Precis som tidigare är det de mångfacetterade karaktärerna som gör att serien sticker ut och är extra läsvärd. Sommarblues inehåller även några gripåande ögonblick av svärta som ytterligare lyfter serien en nivå.

Seriens huvudsakliga målgrupp påstås, som jag tidigare nämnt, vara tjejer mellan nio och tolv år. Visst kommer denna målgrupp att älska Lou! men dom är långt ifrån ensamma. Istället skulle man kunna marknadsföra serien som en allåldersserie som de flesta gilar. Jag är övertygat om att så är fallet. Läs Lou! så förstår ni vad jag menar. Även Sommarblues är mycket bra. Jag längtar redan till den tredje delen.

Rekommenderas varmt

Lou! Dagboksdagar av Julien Neel



År 2008 fanns det 24 förlag i Sverige som gav ut serier. Ett år senare har siffran ökat till det dubbla, alltså 48. Fast då får vi minnas att bland dessa 48 finns några egenutgivna förlag som gett ut en eller ett par självproducerade böcker. Men hur som helst är siffran hög. Ett av förlagen som startade 2009 är Wibom Books. Förlagets fokus kommer att ligga på europeiska serier, för både barn, ungdomar och vuxna. Dess första utgivna serie är Lou! Dagboksdagar.

Lou! är en mycket stor och prisbelönt fransk serie och Wibom Boks ska ha en eloge för att översätta serien om Lou till svenska. Det är den verkligen värd.

Serien handlar om den 12-årig tjejen Lou och hennes mycket ungdomliga, ensamstående mamma. Seriens fokus ligger på relationer, både till vänner och till kärleksobjekt. Men det som gör serien så läsvärd är de mångfacetterade karaktärerna med Lou och hennes mamma i spetsen. Första delen, Dagboksdagar, introducerar karaktärerna. Lous mamma borde skriva på sin science fictionroman men föredrar att spela Gamecube hela dagarna. Lou hoppas att ifall hennes mamma blir kär igen kanske det blir mera fart på henne. Kan månne den nyinflyttade grannen Richard vara till hjälp? Lou själv trånar efter pojken Tristan som bor i huset mitt emot.

Seriens huvudsakliga målgrupp påstås vara tjejer mellan nio och tolv år. Visst kommer denna målgrupp att älska Lou! men dom är långt ifrån ensamma. Istället skulle man kunna marknadsföra serien som en allåldersserie som de flesta gilar. Jag är övertygat om att så är fallet. Läs Lou! så förstår ni vad jag menar.

Rekommenderas varmt.

Medelålders plus av Sven-Bertil Bärnarp



Äntligen! Äntligen kommer det ett svenskt originalalbum med serier riktade till en mogen publik.

Sven-Bertil Bärnarp är egentligen grafisk formgivare. Men han har mestadels arbetat som journalist. I början av 00-talet fick han idén att skildra något som inte tidigare fanns i serieform, d.v.s. en serie med stillsam lycka kryddat med en viss existentiell oro. Men framför allt ville han berätta om två människor utan särskild begåvning eller ambition som är nöjda ändå. Detta blev till sist serien Medelålders Plus som bland annat gått i DN i flera år. Nu har första albumet utkommit.

Medelålders Plus är en svensk humorserie om ett äldre par. Vi får följa deras tankar om det mesta. Tempot är lugnt och eftertänksamt utan att bli tråkigt.

Mitt enda problem med boken är att texten är skriven i skrivstil, något jag har svårt att läsa. Dessutom är det inte helt solklart vem som säger vad ibland i och med att serien är i avsaknad av pratbubblor. Istället är det en text ovanför personerna med, oftast ett litet streck. Men ibland är det som sagt inte solklart vem som säger vad, speciellt då den som pratar ibland är tecknad med stängd mun. Men detta är petitesser. Serien är underhållande, läsvärd och originell. Dessutom passar teckningarna historien väl.

Rekommenderas.

Sexstrejk nu! sa Lysistrate av Johan Werkmäster, Kristina Abelli-Elander & Aristofanes




Kristina Abelli-Elander är serietecknare och konstnär, professor vid Konsthögskolan i Stockholm. Johan Werkmäster är författare och debuterade 1983 med novellsamlingen Den kvarglömda överrocken. 1990 doktorerade han i litteraturvetenskap med en avhandling om Pär Rådström. Nu skriven har en hel del för LL-förlaget. Tillsammans har Werkmäster och Abelli-Elander tagit sig an Lysistrate som är en klassisk komedi skriven På 400-talet f.Kr av Aristofanes. Berättelsen handlar om Lysistrate och hennes kvinnliga kumpaner som får nog av att deras män jämnt är ute i krig och förvägrar dem sex i ett försök att skapa fred.

Humorn i antikens komedier var inte särskilt subtil utan grovkornig och revylik. Detsamma gäller för serieversionen. Språket är oerhört grovt men det passar berättelsen väl. Det gör dessvärre inte Abelli-Elanders teckningar. Eller snarare färgsättningen som känns ofärdig och slarvig. Teckningarna drar tyvärr ner berättelsen en aning vilket är synd. Werkmäster har adapterat historien bra. Nu blir resultatet bara okej. Den bäste serieversionen av Lysistrate är fortfarande av den tyske serietecknaren Ralf Königs högst personliga och omgjorda version.

Rekommenderas svagt.

Gabriellas resa: i skuggan gömmer sig solkatterna av Elisabeth Hagborg & Tove Hennix



Denna bok är krammärkt. Det betyder att den ska vara okej ur ett demokrati-, jämställdhets- och mångfaldsperspektiv.

Elisabeth Hagborg är socialarbetare och författare till ett flertal böcker, som t.ex. Alkohol, alkovråål. Oftast brukar hennes böcker handla om ämnen som hennes yrke ger henne erfarenheter inom. Gabriellas resa är inget undantag. Tove Hennix är illustratör och Gabriellas resa är hennes största illustrationsjobb hittills.

Boken handlar om flickan Gabriella som återvänder till lägenheten där hon bott med sin missbrukande mamma. Tillsammans med en Eva, som tagit hand om Gabriella sedan mamman dött, städar de ur lägenheten. Hon rotar bland gamla grejer och minnen.

Boken är utgiven i samarbete med Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Illustrationerna är helt fantastiska. Hennix jobbar skickligt med skuggning och färg och ger liv åt en annars lätt överpedagogisk berättelse. Det är givetvis inget större fel på historien men den tenderar att bli lite hemsk och lustigt nog lätt tråkig. Men de skickliga teckningarna gör att boken istället blir en underhållande läsning.

Jag antar att om man gått igenom något liknande som huvudpersonen Gabriella gör kan man finna tröst i boken. Den har många pedagogiska värden men även ett underhållningsvärde.

Rekommenderas.

En hyllning till kungen av pop av Wey-Yuih Loh, Giovanni P. Timpano & Erick Marquez



Jag antar att jag inte behöver skriva om vem Michael Jackson är. Efter hans chockerande bortgång i år börjar olika skrifter om hans liv dyka upp på marknaden. Enligt rådande trender kommer det även biografier i serieform. En av dessa, En hyllning till kungen av pop, sålde som smör i USA och har nu översatts till svenska.  Dess författare, Wey-Yuih Loh, har tidigare bland annat gjort en kort seriebiografi om Colin Powell.

En hyllning till kungen av pop är en kort biografi över Jacksons liv. Författaren tar upp Jacksons unga år i syskongruppen Jackson 5 och om hans dominante far. Albumet tar även kortfattat tar upp de problem, som eventuella hudsjukdomar och pedofilianklagelser, som kantade hans karriär. Seriens berättarröst är en figur som starkt påminner om Benjamin Syrsa.  Serietidningen innehåller även två idolplanscher.

Albumets stora styrka är de fantastiska teckningarna av Giovanni P. Timpano. Färgsättningen av Erick Marquez bidrar även till albumets goda intryck. Men albumet har ett stort problem. Dess tunna omfång, 26 sidor, gör att även innehållet blir tunnt. Och ytligt. Dock verkar Loh har ett eget förhållande till Jackson för berättelsen har ändå en nerv som gör att den blir underhållande i alla fall.  Synd bara att han inte gjorde ett album på 228 sidor istället. Då hade detta kanske varit ett mästerverk.

Jag retar också upp mig på valet av en Benjamin Syrsa-figur som berättarröst. Jackson brukar förknippas med Peter Pan och inte Pinocchio. Alltså borde en varelse som påminner om Tingeling varit ett mera logiskt val.

En annan av de stora styrkorna i albumet är det känslosamma förordet av Giuseppe Mazzola från Michael Jackson Official Fan Club. Det är även Mazzola som gjort omslaget.

Sammanfattningsvis är albumet för tunt för att få topp-betyg. Men allt som är med är bra berättar ackompanjerat av mycket bra teckningar. Så En hyllning till kungen av pop har absolut sin givna plats i varje välsorterat bibliotek.

Rekommenderas.


Selma berättar av Maria Bergström, Mattias Thorelli & Emelie Friberg

Maria Bergström skriver seriemanus som utgår från en känd svensk person eller händelse. Hennes första album var Fet-Mats: en gruvdrängs hemska öde som utspelar sig i Falu Gruva 1677. Den gjorde Bergström tillsammans med Susanne Jobs och Per-Anders Nilsson. Därefter kom albumet Sara Lisa & Linné, en seriebiografi om Carl von Linné med Niklas Jönsson som tecknare. 2008 kom Lill-Selma på Mårbacka, ett samarbete med tecknaren Emily Ryan om den unge Selma Lagerlöf. Det albumet blev en större succe än hennes tidigare. Därefter tog hos sig an Regalskeppet Vasas ödesdigra jungfrufärd tillsammans med tecknaren Gustav Lord. Deras samarbete resulterade i den embarmliga Drömmen om Vasa. Men succén efter Lill-Selma på Mårbacka gjorde att hon, denna gång dock tillsammans med tecknarna Mattias Thorelli och Emelie Friberg, tagit sig an Selma Lagerlöf.

Selma berättar handlar om Selma Lagerlöf men utgår från novellen Meli som författarinnan skrev 1909Novellen handlar om en flicka som världen lämnat utanför. När Selma i seriealbumet får besök av sina syskonbarn berättar hon alltså historien om den stackars puckelryggiga Meli och hur hon blev åsidosatt av skolkamrater och vissa vuxna.

Jag har inte varit någon större beundrare av Bergströms alster. Hennes album är, i mitt tycke, så pass pedagogiska att underhållningsfaktorn går förlorad. Men med Lill-Selma på Mårbacka visade Bergström att även hon kunde göra åtminstonde hyfsad underhållning tillsammans med de pedagogiska aspekterna. Den boken var även, till skillnad från exempelvis Drömen om Vasa, vältecknad. Samarbetet med radarparet Thorell och Friberg är lyckat. De har gjort att Selma berättar är Bergströms hittils mest vältecknade bok. Men det är inte bara teckningarna som är bra. Berättelsen i sig är gripande och passar yngre läsare (och äldre) utmärkt.

Rekommenderas.


Mitt extra liv av Johan Unenge

Johan Unenge är en produktiv gigant inom svenska ungdomsserier och ungdomsromaner. Han är mest känd för sitt samarbete med Måns Gahrton. De inledde sitt samarbete med de underskattade serierna om Agent Annorlunda. De har även gjort serieversioner på Berts Dagbok (skapad av Anders Jacobsson och Sören Olsson). Radarparet står även bakom serierna (samt romanerna) om Eva & Adam samt Livet enligt Rosa.

På egen hand har Johan Unenge även skrivit ungdomsromaner, oftast med äldre ungdomar som huvudmålgrupp och lite tyngre ämnen. Bland dessa romaner kan nämnas Tro, hopp och burnout och Du och jag och din kille.

Mitt extra liv utspelar sig i det lilla samhället Hellevik som är hårt drabbat av arbetslöshet. Det enda som skänker hopp i staden är det lokala basketlaget. Tack vare sin invandrarstjärna Yosseff är nämligen laget på väg att lyfta till elitserien. Dock gör arbetslösheten att invånarna blir oerhört frustrerade. När en grupp flyktingungdomar rymmer från den lokala förläggningen och dessutom snattar mat på macken dras snart en klappjakt med rasistiska övertoner i gång för att fånga rymmarna. Samtidigt handlar seroeromanen om Mattias. Dels försöker han stå emot trycket från klassens ­ledande nazisten Albin. Dels försöker han bli tillsammans med Alva, som även hon visar sig ha nazistiska åsikter. Givetvis kompliceras allt av att en av flyktingkillarna, Abdi, knackar på hans dörr och ber om hjälp.

Mitt extra liv är en kombination av serie och ungdomsroman. Den innehåller ungefär lika stora delar text och lika stora delar serier. Först är det en sida text. Därefter fortsätter berättelsen i serieform för att därefter fortsätta i text igen osv. För mig blir formen för hattig. Jag föredrar antingen eller. Men konceptet är intressant och värt att utforska. Teckningarna är i svartvitt med en väldigt seriös utstrålning. Överhuvudtaget andas serieromanen seriositet och allvar. Unenge antränger sig att berätta en viktig berättelse så till den milda grad att berättelsen förlorar i trovärdighet. åtminstone för mig. Invandrarfientligheten är så stor i samhället att jag har svårt att tro på det. Unenge brukar vara mer nyanserad än så här. Dessutom finns det så oerhört många seriösa ungdomsböcker kring invandrarfientlighet så man skulle önska att författarna testar nya grepp kring ämnet. Unenge testar i och för sig andra grepp med formen, dessvärre inte med innehållet. 

Rekommenderas med en stor dos skeptisism.


Spirou 1938-1946 av Rob-Vel, Jijé & André Franquin



Egmont fått fart igen på utgivningen av Spirous äventyr. Något jag applåderar åt. Både tidigare outgivet och nytt publiceras. Vissa äldre äventyr, främst de av André Franquin, ges ut i påkostade utgåvor i kronologisk ordning. Franquin brukar också anses vara den främste av alla tecknare/författare av Spirou-serierna. Detta trots att det inte var han som skapade Spirou. Hela två serietecknare gjorde Spirou innan Franquin dök upp. Den piccoloklädde hjälten skapades 1937 av fransmannen Rob-Vel (Robert Velter). Det var på uppdrag av förlaget Dubois att skapa en ny huvudfigur till deras nya serietidning som Spirou föddes. 1943 togs serien över av Joseph Gillain, mer känd under pseudonymen Jijé.

Spirou 1938-1946 fokuserar på Spirouserierna före Franquin. Vi får ta del av några serier från den mycket trevande starten 1938. Sedan följer en kronologisk återutgivning av de serier som anses vara från Rob-Vels bästa tid, d.v.s. då serien blev en humoristisk äventyrsserie istället för att, som tidigare, ha varit en humorserie. Albumet innehåller även flertalet serier av Jijé, bland annat de sista han gjorde veckorna innan Franquin tog över.

Det bästa med albumet är dock inte serierna utan artiklarna och bakgrundsinformationen om serierna och dess skapare. Det här albumet är oerhört givande seriehistorikern och Spirou-fantasten. Ur ett underhållningsperspektiv fungerar inte albumet alls, serierna är egentligen ganska dåliga med dagens mått mätt. För att inte tala om den politiska inkorrekthet och fördomfullhet albumet syras av. Men ur ett seriehistoriskt perspektiv blir det inte bättre än så här.

Rekommenderas


96 romaner för dig som fortfarande har bråttom av Henrik Lange



Henrik Lange gjorde för två år sedan stor succé med albumet 80 romaner för dig som har bråttom. Där sammanfattade han litterära verk, som Odyssén, Mina drömmars stad och Factotum med tre rutor. Efter ett utvik i filmens värld, med albumet 99 filmer du slipper se, är han nu tillbaka på gamla jaktmarker. 96 romaner för dig som fortfarande har bråttom heter uppföljaren och mycket är sig likt. Lange sammanfattar åter litterära klassiker, som Doktor Glas, I väntan på Godot och Faust. Men har gör även utvik till seriernas värld med Watchmen och till bilderböckernas värld med Pettson får julbesök.

Av någon anledning är det inte lika roligt längre. Kanhända beror det på urvalet? Det är inte lika många klassiker utan den litterära floran Lange botaniserat är betydligt mer spretande här. Ibland blixtrar det dock till och blir hysteriskt roligt, som när han tolkar Bruno K Öijers Svart som silver.

96 romaner för dig som fortfarande har bråttom är lite för ojämn, till skillnad från den tidigare boken. En gallring bland innehållet hade varit bra. Fast när Lange är rolig är han otroligt rolig. Hans avskalade, naiva och humoristiska tecknarstil passar väl i detta sammanhang. Men det är nog dags att Lange lämnar sitt nischade område ett tag och gör annat.

Rekommenderas.


Gravid!: tecknade iakttagelser av Karin Oswald

Gravid! skapades ursprungligen som en present till Karin Oswalds vänner, ett lesbiskt par som precis hade blivit föräldrar. Oswald är också noga med att påpeka att ett syfte med boken var att försöka normalisera olika familjekonstellationer och vända sig bort från heteronormen. Fast boken började egentligen som ett sätt att bearbeta Oswalds egen graviditet. Mellan allt illamående och alla välmenande kommentarer från omgivningen började hon skissa och göra anteckningar. Detta ledde till serieteckningar som från början inte var avsedda för publicering. Från början var tanken att "någon som kunde teckna" skulle ta hennes texter och idéer och skapa en serie. Men så blev inte fallet och Karin Oswalds egna teckningar gavs ut istället via Books on demand

Boken består alltså av "enrutingar" som på olika sätt tar upp graviditet. Gravid! bygger mycket på igenkänningshumor. En del "kängor" delas också ut, framför allt till folk som "tycker att det är gulligt med illamåendet, men även mödravården och föräldrarutbildningen får den del kritik.

Jag har presonligen svårt för den här typen av böcker, även om jag inser att jag inte tillhör den huvudsakliga målgruppen. Men de visdomsord som delas ut är för mesiga i min smak och påminner en del om serien Lilla fruntimret av Gunilla Dahlgren. För mig blir det här helt enkelt tråkigt. Dessutom är streck-gubbe-teckningarna under all kritik. Men för den som har/haft liknande graviditetserfarenheter som Oswald själv fyller säkert boken en funktion.

En ytterst svag rekommendation.


Roparen av Jakob Nilsson



Steig Trenter är en legend inom den svenska kriminallittaraturen. Omkring 25 böcker han han skriva om hans hjälte, fotografen Harry Friberg. En handfull filmatiseringar har gjorts där bland annat Örjan Ramberg ikläder sig rollen som Friberg. Men det är först 2008 som första serieversionen utkommit. Att föra över skönlitteratur till serielitteratur är vanskligt. Men ibland lyckas det. Som här.

Roparen handlar om Anna Celin som ska på en resa till Italien med sin väninna. Dessvärre visar det sig att väninnan är mördad. Polisen och även fotograf Harry Friberg luskar i fallet och det visar sig att Celins väninna haft en dolt förflutet.

Nykomlingen Jakob Nilsson lyckas på ett suggestivt sätt återskapa 1950-talets Stockholm. Han har förvisso kortat ned handlingen om man jämför med originalromanen. Jag tycker att det var ett lyckat val. det är mer driv i historien nu. Nilsson tecknar i samma anda som Hergé och gör det lyckat. Det här är helt enkelt mycket läsvärt. Jag vet att Stieg Trenters hustru Ulla Trenter godkänt projektet och att hon gillar resultatet, utom sista rutan. Hon menar att den inte var i Trenters anda och jag kan bara instämma. Men trots det är Roparen ett läsvärt album och ett bra exempel på en roman som fungerar alldeles utmärkt i serieform.

Rekommenderas.

Asterix & Obelix födelsedag - Den Gyllene Boken av Albert Uderzo



Asterix hör till de riktigt stora franska serierna. Idag finns seriealbumen översatta till 107 olika språk och har sålt mer än 330 miljoner exemplar världen över. Serien innehåller tydliga franska karaktärer så det är inte så konstigt att Frankrike firar med råge. I Paris firades gallern med konserter och utställningar över hela staden. Det mest spektakulära firandet kom ifrån franska flygvapnet som tecknade Asterix på himlen. Detta spektakulera evenemang kan du se här.  Dessutom utkommer ett nytt Asterixalbum i samband med firandet.

Asterix skapades från början av manusförfattaren René Goscinny och tecknaren Albert Uderzo. Då Goscinny (som för övrigt även skrev manus till serien Lucky Luke) gick bort 1977 av en hjärtattack valde Uderzo att själv även skriva manus till Asterix. Kvalitén sjönk som en sten. Asterix-puristerna menar att inga album efter Asterix i Belgien är något att ha. Själv tycker jag att de tidiga albumen, som Det stora bygrälet, där Uderzo själv skriver manus funkar. Däremot är de senare Asterixalbumen, som Obelix på galejan och Asterix. Himlen faller ner över hans huvud under all kritik. Dessvärre är Asterix & Obelix födelsedag - Den Gyllene Boken minst lika usel. Boken är fruktansvärt spretig. Lite fyndig är den till en början då alla i byn är 50 år äldre. Men sedan dyker Uderzo själv upp och föryngrar dom. Sedan går det utför med albumet. Förvisso innehåller det några fyndiga konstparodier då Asterix och hans vänner (samt Caesar själv) är porträtterade som kända verk. Men det räcker inte. Det här är dessvärre riktigt uselt. Albumet är intressant enbart för att det släpps lagom till 50-årsdagen.

Rekommenderas inte.


Jan Lööfs serier 2 av Jan Lööf



Detta är andra delen av Kartago förlags samlingar med svenske serie- och barnbokslegenden Jan Lööfs serier. Boken domineras av serier med Felix men innehåller även serien Bellman som handlar om en radikal man som jobbar på en tidningensredaktion. En annan, bisarr serie, handlar om hur Jan Lööf själv kliver in i en tidmaskin och träffar sig själv som ung. Men praktvolymens höjdpunkt är en serie med Tintin på sitt sista uppdrag som en gammal åldrad man. 

Jag är ingen jättefantast av Jan Lööf. Jag älskade Skrotnisse som barn. Däremot avskydde jag tårtan, en barnserie jag aldrig förstått mig på. Bilderböckerna har jag först på senare tid uppskattat. När jag läser detta album inser jag dock att jag missbedömt serierna. Felix var mig likgiltig när jag var yngre. Visst, Felix är inget mästerverk, men den är underhållande, trots sitt kopiöst höga tempo. Serierna innehåller en uppfriskande fläkt av galenskap. Som läsare vet man inte alls vad som kommer att hända.

I år fick Lööf seriefrämjandets pris unghunden.

Rekommenderas.

Karrikatyrer av Bruno Liljefors



Bruno Liljefors är nog mest känd för sina natur- och djurmotiv, ofta med dramatiska situationer (en räv fångar en orre osv.). Hans sätt att skildra fåglarna, med inslag av impressionistiska penseldrag, har med åren blivit stillbildande inom genrén, fågelmåleri.

Karrikatyrer (med två r) var en tidig svensk benämning för serier. Bruno Liljefors använde begreppet för sina serier och serieliknande verk.

Liljefors gav ut två häften karrikatyrer på eget initiativ, 1884 och 1885. De blev omtyckta, framför allt i Tyskland. Dessa två häften finns utgivna på nytt i en samlad upplaga, utgivet av förlaget Rekolid.

Karrikatyrer är intressanta mest ur ett historiskt perspektiv. De är trots allt bland de första svenska serierna som gjorts. Tecknarstilen, och skämten påminner en del om en annan svensk seriepionjär, Albert Engström. Men här är det givetvis många djur med. Karrikatyrer domineras av skämt kring jakt, fiske och liknande grymheter mot djur. Personligen är jag en stor jaktmotståndare och har alltid haft svårt för sånt här. Men även om jag bortser från det har bäst före-datumet gått ur ur ett underhållningsperspektiv. Men det historiska värdet är större, tycker jag. Detta album fyller en viktig funktion och har sin givna plats på varje välsorterat bibliotek.

Rekommenderas.

Välkommen till Fjuckby av Jan Berglin



Jan och Maria Berglin hör till de främsta skämttecknarna i Sverige idag. Liksom majoriteten av parets böcker utgör Välkommen till Fjuckby årsproduktionen av parets skämt- och satirteckningar som tidigare publicerats i olika tidningar i vårt avlånga land. I albumet återfinns givetvis de klassiska fyrrutingarna men består även av enrutesskämt. Denna samling visar åter på paret Berglins briljans. De har sin givna plats som några av de allra främsta satirtecknarna i modern tid.

Visst kan Berglin gå på tomgång ibland. Men ändock håller majoriteten av serierna i Välkommen till Fjuckby samma höga klass vi är vana vid. Jan och Maria Berglin har alltid varit mycket skickliga på att spegla den svenska samtiden och detta album är inget undantag. Parets stornästa figurer ger samma underhållning och tänkvärdheter som vanligt. I detta album bjuds vi dels av de fantastiska "fyrrutade" satirteckningarna, dels av enrutade skämtteckningarna. Fyrrutingarna är de starkaste i albumet men även de andra ger god underhållning.

Berglin har sin givna plats, inte bara på landets alla bibliotek men även landets alla anslagstavlor, kylskåpsdörrar och liknande.

Rekommenderas

Tidigare inlägg
RSS 2.0