seriebibliotekarien

Den hittills enda serie som vunnit Purlizer-priset, Maus av Art Spiegelman, har åter kommit i svensk språkdräkt. Vilket är en oerhörd kulturgärning. Maus är för övrigt ett album ALLA borde läsa.

För att fira detta kommer tidskriften Bild och Bubbla att tillägna nummer 184 till Maus. Bland annat bjuds serietecknare in till att delta med en seriesida. Den ska på något sätt handla om Maus. Mer info om detta finns på seriefrämjandets hemsida.

Då har jag radiopratat igen. Denna gång tog jag upp skönlitteratur som förts över till serieform. Mina exempel var:

Tom Sawyer av Mark Twain, Tim Mucci & Rad Sechrist

Agatha Christie’s Murder on the Orient Express av Francois Rivìere & Solidor

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust och Stéphane Heuet

Mangabibeln av Siku & Akin

Första Moseboken, Genesis av Robert Crumb

Länken till lyssnarakrivet finns här. Det är alltså onsdagen 3 februari 09.30-10.00. Lyssna gärna.

Imorgon onsdag 3 februari är det dags igen. Jag ska prata om serier i Radio P4 Gävleborg. Lyssna gärna.

Äntligen! Äntligen kommer det ett svenskt originalalbum med serier riktade till en mogen publik.

Sven-Bertil Bärnarp är egentligen grafisk formgivare. Men han har mestadels arbetat som journalist. I början av 00-talet fick han idén att skildra något som inte tidigare fanns i serieform, d.v.s. en serie med stillsam lycka kryddat med en viss existentiell oro. Men framför allt ville han berätta om två människor utan särskild begåvning eller ambition som är nöjda ändå. Detta blev till sist serien Medelålders Plus som bland annat gått i DN i flera år. Nu har första albumet utkommit.

Medelålders Plus är en svensk humorserie om ett äldre par. Vi får följa deras tankar om det mesta. Tempot är lugnt och eftertänksamt utan att bli tråkigt.

Mitt enda problem med boken är att texten är skriven i skrivstil, något jag har svårt att läsa. Dessutom är det inte helt solklart vem som säger vad ibland i och med att serien är i avsaknad av pratbubblor. Istället är det en text ovanför personerna med, oftast ett litet streck. Men ibland är det som sagt inte solklart vem som säger vad, speciellt då den som pratar ibland är tecknad med stängd mun. Men detta är petitesser. Serien är underhållande, läsvärd och originell. Dessutom passar teckningarna historien väl.

Rekommenderas.

Michael Farr är en engelsk journalisten och självutnämnd Tintin-nörd. Han har tidigare gjort böckerna Tintin: Den kompletta guiden och Tintin & Co. I de tidigare böckerna har han även nosat på Hergés liv, men denna gång ägnar han sig helhjärtat åt mannen bakom serieikonen. Som vanligt är det Sveriges kanske störste Tintin-fantast, Björn Wahlberg, som översatt boken.

Farr har valt att skriva boken i episoder och struntar följaktligen i kronologin. Valet är lyckat och gör biografin ett större läsvärde. Boken är ytterst väldokumenterad och bildmaterialet är mycket gediget. Översättaren Wahlberg visar på oerhörda kunskaper då han vid flertalet tillfällen lägger in kommentarer om småsaker Farr inte själv skrivit. Detta gör att den svenska utgåvan faktiskt innehåller något mer av intresse än den engelska originalutgåvan.

Porträtt av Hergé - mannen bakom Tintin är en mycket läsvärd och intressant biografi som passar såväl stor som inte lika stor. Ett bra tillägg till den här biografin är Hergés äventyr av Stanislas, José-Louis Bocquet och Jean-Luc Fromental.
Rekommenderas

Kristina Abelli-Elander är serietecknare och konstnär, professor vid Konsthögskolan i Stockholm. Johan Werkmäster är författare och debuterade 1983 med novellsamlingen Den kvarglömda överrocken. 1990 doktorerade han i litteraturvetenskap med en avhandling om Pär Rådström. Nu skriven har en hel del för LL-förlaget. Tillsammans har Werkmäster och Abelli-Elander tagit sig an Lysistrate som är en klassisk komedi skriven På 400-talet f.Kr av Aristofanes. Berättelsen handlar om Lysistrate och hennes kvinnliga kumpaner som får nog av att deras män jämnt är ute i krig och förvägrar dem sex i ett försök att skapa fred.

Humorn i antikens komedier var inte särskilt subtil utan grovkornig och revylik. Detsamma gäller för serieversionen. Språket är oerhört grovt men det passar berättelsen väl. Det gör dessvärre inte Abelli-Elanders teckningar. Eller snarare färgsättningen som känns ofärdig och slarvig. Teckningarna drar tyvärr ner berättelsen en aning vilket är synd. Werkmäster har adapterat historien bra. Nu blir resultatet bara okej. Den bäste serieversionen av Lysistrate är fortfarande av den tyske serietecknaren Ralf Königs högst personliga och omgjorda version.

Rekommenderas svagt.

Detta kan ni läsa här.

Då har jag åter pratat om litteratur i radion. Idag valde jag att prata om Sherlock Holmes i och med att detektivlegenden är aktuell igen (via en sevärd film på bio).  

Förutom originalböckerna av Arthur Conan Doyle tog jag upp seriealbumet av Moore, Reppion och Campbell. Jag hann även nämna två moderna Sherlock Holmes-figurer, "the Worlds Greatest Detective" Batman och Mästerdetektiven Conan. Lyssna gärna.

Programmets hemsida finns här och lyssnararkiven (13 januari 09.30-10.00) finns här.

Det visade sig att jag råkat fått fel information om flytt av dag angående bokprat i radio P4 Gävleborg. Det är onsdagar som gäller och följaktligen är det onsdagen 13 januari 09.30 som jag ska prata serier och annat i radion. Lyssna gärna.

Den läsvärda bloggen Staffars serier har önskat att flera manga/seriebloggar skriver ett så kallat Nostradamusinlägg, d.v.s. siar om framtiden i serie-Sverige och anger en önskning och förväntning om serie- eller mangaåret året 2010.

Under denna vecka kommer mitt Nostradamusinlägg på systerbloggen mangabibliotekarien. Men innan dess vill jag meddela att min medverkan i Radio Gävleborg P4 är flyttad till torsdagar. I övrigt samma tid, 09.30-10.00 och samma kanal, P4. Nu på torsdag, 18 januari kör jag igen.

Kevin Smith är mest känd som amerikansk långfilmsregissör. Bland hans filmer kan nämnas Clerks, Chasing Amy, Dogma och Zack and Miri Make a Porno. Men vad få vet är att han är en enorm seriefantast. Han har en serietidningsbutik, Jay and Silent Bob's Secret Stash och har skrivit manus till en handfull seriealbum.

Green Arrow eller Oliver Queen som hans alter ego heter, är i mitt tycke en av de mest intressanta superhjältarna någonsin. Han har inga krafter alls utan använder pil och både (!) samt är duktig inom kampsporter. Han skapades av Mort Weisinger för DC Comics 1941. Då var han egentligen inget mer än en Batman-kopia. Han var en miljonär som klädde ut sig till hjälte om nätterna. Han hade en massa pryl-pilar som tårgaspilar och handklovspilar samt en ung side-kick, Speedy. Vidare hade han ett Arrow-Plane, en Arrow-Car och en Arrow-Cave. Mycket Batman-aktigt med andra ord. Han blev tidigt en del av superhjältegruppen Justice Legaue of America och medverkade i den tidningen. Ingen visste dock vad man skulle göra med den Robin Hood-klädde hjälten förrän Dennis O'Neill tog sig an hjälten och gjorde honom till hjälte för den "lilla människan" och var politiskt sett mycke röd. Han parades ihop med superhjälten Green Lantern och den legendariska seriesviten Green Lantern/Green Arrow var född. Här togs för första gången i amerikanska kommersiella serier upp drogberoende (Speedy blir heroinist), rasism, miljöbrott och djurrätt. Detta spår fortsatte då Green Arrow fick en egen tidning (utan Green Lantern) där Mike Grell stod för manus. Här är Green Arrow dessutom en god hjälte som gör onda saker (dödar, är otrogen osv.). Till sist dör Green Arrow och hans son Connor Hawke tar över som Green Arrow II. Green Arrow är borta från superhjältevärlden i över 10 år. Tills Kevin Smith dyker upp på DC Comics.

2001 återföds Green Arrow som seriesvit och som sedan släpps som albumet Green Arrow: Quiver. Här kommer Queen tillbaka till livet med 10 år är borta från hans minne. Vad har hänt. Själv minns han inte ens att han har dött. 

Albumets manus är mycket finurligt och innehåller en intressant dos av existesialism. Albumet blev mycket väl emottaget och för första gången är Green Arrow en hjälte att räkna med. Teckningarna av Hester och Parks är mycket välgjorda och de fick sitt välförtjänta genombrott via detta album.

Green Arrow: Quiver är fortfarande en av de allra bästa album jag någonsin läst!
Rekommenderas varmt!   

Denna serie finns än så länge bara på engelska.

Den litterära legenden Sherlock Holmes har hamnat i serieform. Det är förvisso inte första gången det händer. Men denna historia är helt ny och det är några mycket duktiga kreatörer som ligger bakom. Passar bra att ta upp den nu när Mr. Holmes är filmaktuell.

Den första kreatören som måste nämnas är dock ingen av serieskaparna utan Arthur Conan Doyle själv. Han skapade den mystiske detektiven och hans förljeslagare Watson redan 1887 (med romanen En studie i rött). De blev älskade då. De är lika älskade nu världen över. Jag är själv en stor Sherlock Holmes-fantast. Någon som inte var så förtjust i Holmes var dock författaren själv, som valde att ta livet av detektiven. En otrolig läsarstorm blev resultatet och Conan Doyle fick så mycket brev angående detta att han kände sig tvungen att återuppliva Holmes.

Leah Moore är dotter till den legendariske serieskaparen Alan Moore (Watchmen, From Hell, Killing Joke). Hon är gift med John Mark Reppion. Tillsammans har de gjort serier som Wild Girls och The Complete Dracula. De är även på gång med The Complete Alice in Wonderland. Aaron Campbell debuterar med denna bok. Tidigare har han mestadels gjort omslag.

I den här volymen blir självaste Sherlock Holmes själv misstänkt för mord. Han hittas i ett rum hållandes en rykande pistol framför en död man. Han hävdar att han är oskyldig trots att allt pekar på honom. Men fängelset hindrar honom inte från att luska i fallet.

Trion Moore, Reppion och Campbell lyckas skapa en ny historia med Holmes som känns som om den kommit ur självaste Conan Doyles penna. Teckningarna passar historien väl och påminner klokt nog om Sidney Pagets orginalillustrationer han gjorde till originalberättelserna när det begav sig. Det här är helt enkelt mycket bra. Jag blir hoppfull när det står vol. 1 på albumet. Det betyder att en volym 2 borde komma.

Rekommenderas.

Denna bok är krammärkt. Det betyder att den ska vara okej ur ett demokrati-, jämställdhets- och mångfaldsperspektiv.

Elisabeth Hagborg är socialarbetare och författare till ett flertal böcker, som t.ex. Alkohol, alkovråål. Oftast brukar hennes böcker handla om ämnen som hennes yrke ger henne erfarenheter inom. Gabriellas resa är inget undantag. Tove Hennix är illustratör och Gabriellas resa är hennes största illustrationsjobb hittills.

Boken handlar om flickan Gabriella som återvänder till lägenheten där hon bott med sin missbrukande mamma. Tillsammans med en Eva, som tagit hand om Gabriella sedan mamman dött, städar de ur lägenheten. Hon rotar bland gamla grejer och minnen.

Boken är utgiven i samarbete med Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Illustrationerna är helt fantastiska. Hennix jobbar skickligt med skuggning och färg och ger liv åt en annars lätt överpedagogisk berättelse. Det är givetvis inget större fel på historien men den tenderar att bli lite hemsk och lustigt nog lätt tråkig. Men de skickliga teckningarna gör att boken istället blir en underhållande läsning.

Jag antar att om man gått igenom något liknande som huvudpersonen Gabriella gör kan man finna tröst i boken. Den har många pedagogiska värden men även ett underhållningsvärde.

Rekommenderas.

Vintergruffen är framskissad av mig på ett möte med vanlig bläckpenna. Men den är charmig ändå tycker jag. God jul!!!

Jag antar att jag inte behöver skriva om vem Michael Jackson är. Efter hans chockerande bortgång i år börjar olika skrifter om hans liv dyka upp på marknaden. Enligt rådande trender kommer det även biografier i serieform. En av dessa, En hyllning till kungen av pop, sålde som smör i USA och har nu översatts till svenska.  Dess författare, Wey-Yuih Loh, har tidigare bland annat gjort en kort seriebiografi om Colin Powell.

En hyllning till kungen av pop är en kort biografi över Jacksons liv. Författaren tar upp Jacksons unga år i syskongruppen Jackson 5 och om hans dominante far. Albumet tar även kortfattat tar upp de problem, som eventuella hudsjukdomar och pedofilianklagelser, som kantade hans karriär. Seriens berättarröst är en figur som starkt påminner om Benjamin Syrsa.  Serietidningen innehåller även två idolplanscher.

Albumets stora styrka är de fantastiska teckningarna av Giovanni P. Timpano. Färgsättningen av Erick Marquez bidrar även till albumets goda intryck. Men albumet har ett stort problem. Dess tunna omfång, 26 sidor, gör att även innehållet blir tunnt. Och ytligt. Dock verkar Loh har ett eget förhållande till Jackson för berättelsen har ändå en nerv som gör att den blir underhållande i alla fall.  Synd bara att han inte gjorde ett album på 228 sidor istället. Då hade detta kanske varit ett mästerverk.

Jag retar också upp mig på valet av en Benjamin Syrsa-figur som berättarröst. Jackson brukar förknippas med Peter Pan och inte Pinocchio. Alltså borde en varelse som påminner om Tingeling varit ett mera logiskt val.

En annan av de stora styrkorna i albumet är det känslosamma förordet av Giuseppe Mazzola från Michael Jackson Official Fan Club. Det är även Mazzola som gjort omslaget.

Sammanfattningsvis är albumet för tunt för att få topp-betyg. Men allt som är med är bra berättar ackompanjerat av mycket bra teckningar. Så En hyllning till kungen av pop har absolut sin givna plats i varje välsorterat bibliotek.

Rekommenderas.