seriebibliotekarien

Maria Bergström skriver seriemanus som utgår från en känd svensk person eller händelse. Hennes första album var Fet-Mats: en gruvdrängs hemska öde som utspelar sig i Falu Gruva 1677. Den gjorde Bergström tillsammans med Susanne Jobs och Per-Anders Nilsson. Därefter kom albumet Sara Lisa & Linné, en seriebiografi om Carl von Linné med Niklas Jönsson som tecknare. 2008 kom Lill-Selma på Mårbacka, ett samarbete med tecknaren Emily Ryan om den unge Selma Lagerlöf. Det albumet blev en större succe än hennes tidigare. Därefter tog hos sig an Regalskeppet Vasas ödesdigra jungfrufärd tillsammans med tecknaren Gustav Lord. Deras samarbete resulterade i den embarmliga Drömmen om Vasa. Men succén efter Lill-Selma på Mårbacka gjorde att hon, denna gång dock tillsammans med tecknarna Mattias Thorelli och Emelie Friberg, tagit sig an Selma Lagerlöf.

Selma berättar handlar om Selma Lagerlöf men utgår från novellen Meli som författarinnan skrev 1909. Novellen handlar om en flicka som världen lämnat utanför. När Selma i seriealbumet får besök av sina syskonbarn berättar hon alltså historien om den stackars puckelryggiga Meli och hur hon blev åsidosatt av skolkamrater och vissa vuxna.

Jag har inte varit någon större beundrare av Bergströms alster. Hennes album är, i mitt tycke, så pass pedagogiska att underhållningsfaktorn går förlorad. Men med Lill-Selma på Mårbacka visade Bergström att även hon kunde göra åtminstonde hyfsad underhållning tillsammans med de pedagogiska aspekterna. Den boken var även, till skillnad från exempelvis Drömen om Vasa, vältecknad. Samarbetet med radarparet Thorell och Friberg är lyckat. De har gjort att Selma berättar är Bergströms hittils mest vältecknade bok. Men det är inte bara teckningarna som är bra. Berättelsen i sig är gripande och passar yngre läsare (och äldre) utmärkt.

Rekommenderas.