Gängkrig 145 av Jens Lapidus och Peter Bergting



Jens Lapidus är advokaten som 2006 debuterade med romanen Snabba Cash. Två år senare, 2008, kom uppföljaren Aldrig fucka upp. Stilen på de bägge romanerna går i den hårdkokta amerikanska deckarskolan och hans romaner beskriver författaren som "Stockholm noir". Det märks att Lapidus är influerad av amerikanska hårdkokta deckarförfattare som James Ellroy, Dennis Lehane och Elmore Leonard. Nu har tredje delen i hans Stockholm Noir-serie kommit. Men denna gång har han bytt format till serieformatet. En annan av Lapidus förebilder är nämligen Frank Miller och framför allt hans albumsvit Sin City. Gängkrig 145 är alltså utgiven i serieform och är tecknad av Peter Bergting.

Peter Bergting är illustratör och serieskapare. På hans CV finns fantasyalbumet The Portent, publicerat i både Sverige och USA. Han har också tecknat ett specialavsnitt av amerikanska serien Hellboy.  Vidare har Bergting illustrerat rollspel som Västmark, Mutant, Kult samt bidragit till spelen Battletech och Vampire the Eternal Struggle. Dessutom har han illustrerat det svenska bokomslaget till Rowlings roman Harry Potter och dödsrelikerna tillsammans med Alvaro Tapia.

Gängkrig 145 är alltså ett samarbete mellan dessa herrar. Serieromanen handlar om en kvinna som anklagar två män för våldtäkt. Hennes bror bestämmer sig för att hämnas vilket gör att Stockholms undre värld drabbas av gängkrig.

Mer komplicerad än så är inte handlingen. Den är väldigt rak och enkel. För enkel tycker jag. Lapidus romaner har en betydligt mer komplicerad och intressant intrig än detta. Underskattar Lapidus serieläsarna? Men Gängkrig 145 är underhållande ändå. Förtjänsten är främst Bergting som skapat mycket stämningsfulla och välgjorda teckningar. De hör till de bästa jag sett i en svensk serie. Att Bergting desstom gjort att polischefen ser ut som James Gordon från Batman-serierna gör att jag smälter direkt.

Bokens stora tillgång är alltså teckningarna. De gör att man bitvis förlåter den simpla handlingen. Sammanfattningsvis är Gängkrig 145 inget mästerverk men tillräckligt underhållande för att roa en regnig dag. Men sin givna plats i varje välsorterat bibliotek har den. Om inte anat för att den är en del i Stockholm Noir-sviten och några av karaktärerna från de tidigare böckerna dyker upp även här.

Rekommenderas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0