seriebibliotekarien

Tiderna förändras! Och jag med dom. Det var hög tid att skapa en snyggare sida utan reklam. Dessutom var det hög tid att kombinera denna sida med denna bloggs syster mangabibliotekrien. Upplägget kommer att vara likartat men utan reklam och snyggare. Hoppas jag.

Vi ses på:
http://www.seriebibliotekarien.com/

Åsa Grennvall slog igenom i slutet av 1990-talet. Det decenniet var annars ett mörkt sådant sett ur ett svenskt serieperspektiv. Serierna såldes dåligt och det talades om det mediets död (till förmån för TV-spel osv.). Men 2000-talet visade att så inte var fallet och det svenska serielandskapet fick sig ett uppsving. Grennvall med flera banade vägen.

Grennvall har gjort många starka och tunga seriealbum som Sjunde våningen och Det känns som hundra år. Nu inleder hon detta decennium med ytterligare en bra "feel-bad" roman. Svinet handlar om Dan. En ung man med (misslyckade) konstnärsambitioner och hans förhållanden med fem olika kvinnor, däribland hans mor. Han misshandlar dom, både psykiskt och fysiskt och flera av kvinnorna uppsöker psyket. Han är, som titeln mycket riktigt antyder, ett riktigt svin.

Grennvalls enkla teckningar förstärker historien och gör den mer obehaglig. Men fast den är så obehaglig är den mycket bra med den knivskarpa dialogen som bokens största tillgång (mammans slutmonolog är helt fantastisk). Svinet må vara obehaglig läsning men det är också mycket läsvärd sådan.

Omslaget, Grennvalls egen brodering utifrån Dardels Den döende dandyn, är briljant även den.

En lysande bok!
Rekommenderas.

Peter O’Donnell har lämnat oss. Han blev 90 år (och en vecka). Han är mest känd som manusförfattare till den brittiska äventyrsserien Modesty Blaise där han gjorde både serier och äventyrsromaner med hjältinnan. O'Donnell har även gjort andra serier som Garth, James Bond (alltså serieversion på filmhjälten) och Romeo Brown. Men det är som sagt Modesty Blaise som fått hela världen att älska honom. Eller åtminstone i Sverige där serierna varit köpiöst omtyckta och där serien gått i kanske för många vändor i tidningen Agent X9.

Serien debuterade 1963 och höll på ända till 2001 så det finns en del serier att fördjupa sig i. Det är dom värda.

O'Donnell skrev för övrigt manus till alla serierna men olika tecknare har gett sig på Modesty genom åren. Bland dessa tecknare är nog Jim Holdaway och Enrique Romero de mest omtyckta.

Detta album har nominerats till Urhunden 2010 för 2009 års bästa till svenska översatta seriealbum.

Detta album är det stora genombrottet för Bechdel men har tidigare gjort den populära seriesviten Dykes to Watch Out For.

Husfrid handlar om Alison själv. Som vuxen har hon kommit ut som lesbisk och söker nu sanningen om den nyligen bortgångne fadern. Alison upptäcker att fadern själv var homosexuell, sitt konventionellta äktenskap till trots. Den självbiografiska serieromanen Husfrid handlar alltså om Alison Bechdels relation till sin bortgångne far. En inte helt okomplicerad relation.

Albumet har fått oerhört mycket uppmärksamhet och blivit enhetligt kritikerrosad. Den har ställts på samma nivå som de legendariska serieromanerna Persepolis av Marjane Satrapi och Art Spiegelmans Maus. 2006 blev Husfrid utnämnd till årets bok av Time Magazine.

Jag hade hört mycket gott om denna bok. Väldigt mycket gott. Kanske var det de oerhörda hyllningskörerna som gjorde att mina förväntningar blev skyhöga. De infriades hur som helst inte. Därmed betyder det inte att Husfrid är dålig. Det är en engagerande och bitvis störande bok som därtill är mycket vältecknad. Men jag kände att något saknades och önskade att jag råkat på den här innan de ohämmade kritikerhyllningarna drogs igång. Men Husfrid är hur som helst värd sin nominering till Urhunden och har sin givna plats på varje välsorterat bibliotek. Men jag kommer inte att ställa mig på kritkerbarrikaderna och basundera ut denna boks förträffligheter. Men helt okej läsning var det absolut.

Rekommenderas.