seriebibliotekarien

Jag antar att jag inte behöver skriva om vem Michael Jackson är. Efter hans chockerande bortgång i år börjar olika skrifter om hans liv dyka upp på marknaden. Enligt rådande trender kommer det även biografier i serieform. En av dessa, En hyllning till kungen av pop, sålde som smör i USA och har nu översatts till svenska.  Dess författare, Wey-Yuih Loh, har tidigare bland annat gjort en kort seriebiografi om Colin Powell.

En hyllning till kungen av pop är en kort biografi över Jacksons liv. Författaren tar upp Jacksons unga år i syskongruppen Jackson 5 och om hans dominante far. Albumet tar även kortfattat tar upp de problem, som eventuella hudsjukdomar och pedofilianklagelser, som kantade hans karriär. Seriens berättarröst är en figur som starkt påminner om Benjamin Syrsa.  Serietidningen innehåller även två idolplanscher.

Albumets stora styrka är de fantastiska teckningarna av Giovanni P. Timpano. Färgsättningen av Erick Marquez bidrar även till albumets goda intryck. Men albumet har ett stort problem. Dess tunna omfång, 26 sidor, gör att även innehållet blir tunnt. Och ytligt. Dock verkar Loh har ett eget förhållande till Jackson för berättelsen har ändå en nerv som gör att den blir underhållande i alla fall.  Synd bara att han inte gjorde ett album på 228 sidor istället. Då hade detta kanske varit ett mästerverk.

Jag retar också upp mig på valet av en Benjamin Syrsa-figur som berättarröst. Jackson brukar förknippas med Peter Pan och inte Pinocchio. Alltså borde en varelse som påminner om Tingeling varit ett mera logiskt val.

En annan av de stora styrkorna i albumet är det känslosamma förordet av Giuseppe Mazzola från Michael Jackson Official Fan Club. Det är även Mazzola som gjort omslaget.

Sammanfattningsvis är albumet för tunt för att få topp-betyg. Men allt som är med är bra berättar ackompanjerat av mycket bra teckningar. Så En hyllning till kungen av pop har absolut sin givna plats i varje välsorterat bibliotek.

Rekommenderas.

Maria Bergström skriver seriemanus som utgår från en känd svensk person eller händelse. Hennes första album var Fet-Mats: en gruvdrängs hemska öde som utspelar sig i Falu Gruva 1677. Den gjorde Bergström tillsammans med Susanne Jobs och Per-Anders Nilsson. Därefter kom albumet Sara Lisa & Linné, en seriebiografi om Carl von Linné med Niklas Jönsson som tecknare. 2008 kom Lill-Selma på Mårbacka, ett samarbete med tecknaren Emily Ryan om den unge Selma Lagerlöf. Det albumet blev en större succe än hennes tidigare. Därefter tog hos sig an Regalskeppet Vasas ödesdigra jungfrufärd tillsammans med tecknaren Gustav Lord. Deras samarbete resulterade i den embarmliga Drömmen om Vasa. Men succén efter Lill-Selma på Mårbacka gjorde att hon, denna gång dock tillsammans med tecknarna Mattias Thorelli och Emelie Friberg, tagit sig an Selma Lagerlöf.

Selma berättar handlar om Selma Lagerlöf men utgår från novellen Meli som författarinnan skrev 1909. Novellen handlar om en flicka som världen lämnat utanför. När Selma i seriealbumet får besök av sina syskonbarn berättar hon alltså historien om den stackars puckelryggiga Meli och hur hon blev åsidosatt av skolkamrater och vissa vuxna.

Jag har inte varit någon större beundrare av Bergströms alster. Hennes album är, i mitt tycke, så pass pedagogiska att underhållningsfaktorn går förlorad. Men med Lill-Selma på Mårbacka visade Bergström att även hon kunde göra åtminstonde hyfsad underhållning tillsammans med de pedagogiska aspekterna. Den boken var även, till skillnad från exempelvis Drömen om Vasa, vältecknad. Samarbetet med radarparet Thorell och Friberg är lyckat. De har gjort att Selma berättar är Bergströms hittils mest vältecknade bok. Men det är inte bara teckningarna som är bra. Berättelsen i sig är gripande och passar yngre läsare (och äldre) utmärkt.

Rekommenderas.

Johan Unenge är en produktiv gigant inom svenska ungdomsserier och ungdomsromaner. Han är mest känd för sitt samarbete med Måns Gahrton. De inledde sitt samarbete med de underskattade serierna om Agent Annorlunda. De har även gjort serieversioner på Berts Dagbok (skapad av Anders Jacobsson och Sören Olsson). Radarparet står även bakom serierna (samt romanerna) om Eva & Adam samt Livet enligt Rosa.

På egen hand har Johan Unenge även skrivit ungdomsromaner, oftast med äldre ungdomar som huvudmålgrupp och lite tyngre ämnen. Bland dessa romaner kan nämnas Tro, hopp och burnout och Du och jag och din kille.

Mitt extra liv utspelar sig i det lilla samhället Hellevik som är hårt drabbat av arbetslöshet. Det enda som skänker hopp i staden är det lokala basketlaget. Tack vare sin invandrarstjärna Yosseff är nämligen laget på väg att lyfta till elitserien. Dock gör arbetslösheten att invånarna blir oerhört frustrerade. När en grupp flyktingungdomar rymmer från den lokala förläggningen och dessutom snattar mat på macken dras snart en klappjakt med rasistiska övertoner i gång för att fånga rymmarna. Samtidigt handlar seroeromanen om Mattias. Dels försöker han stå emot trycket från klassens ­ledande nazisten Albin. Dels försöker han bli tillsammans med Alva, som även hon visar sig ha nazistiska åsikter. Givetvis kompliceras allt av att en av flyktingkillarna, Abdi, knackar på hans dörr och ber om hjälp.

Mitt extra liv är en kombination av serie och ungdomsroman. Den innehåller ungefär lika stora delar text och lika stora delar serier. Först är det en sida text. Därefter fortsätter berättelsen i serieform för att därefter fortsätta i text igen osv. För mig blir formen för hattig. Jag föredrar antingen eller. Men konceptet är intressant och värt att utforska. Teckningarna är i svartvitt med en väldigt seriös utstrålning. Överhuvudtaget andas serieromanen seriositet och allvar. Unenge antränger sig att berätta en viktig berättelse så till den milda grad att berättelsen förlorar i trovärdighet. åtminstone för mig. Invandrarfientligheten är så stor i samhället att jag har svårt att tro på det. Unenge brukar vara mer nyanserad än så här. Dessutom finns det så oerhört många seriösa ungdomsböcker kring invandrarfientlighet så man skulle önska att författarna testar nya grepp kring ämnet. Unenge testar i och för sig andra grepp med formen, dessvärre inte med innehållet. 

Rekommenderas med en stor dos skeptisism.

Det amerikanska förlaget Top Shelf har på senare tid haft ett gott öga till Sverige. Bland annat har svenske Niklas Asker redan debuterat där med sin Second Thoughts. Likaså har förlaget tidigare gett ut antologin From the Shadow of the Northern Lights som är en serieantologi med enbart svenska serier översatta till engelska. Men nu kommer det mer, som Mats Jonssons Hey Princes och Simon Gärdefors Simons 120 dagar. Se hela utbudet här.

Det är spännande tider svenska serietecknare lever i.

Egmont fått fart igen på utgivningen av Spirous äventyr. Något jag applåderar åt. Både tidigare outgivet och nytt publiceras. Vissa äldre äventyr, främst de av André Franquin, ges ut i påkostade utgåvor i kronologisk ordning. Franquin brukar också anses vara den främste av alla tecknare/författare av Spirou-serierna. Detta trots att det inte var han som skapade Spirou. Hela två serietecknare gjorde Spirou innan Franquin dök upp. Den piccoloklädde hjälten skapades 1937 av fransmannen Rob-Vel (Robert Velter). Det var på uppdrag av förlaget Dubois att skapa en ny huvudfigur till deras nya serietidning som Spirou föddes. 1943 togs serien över av Joseph Gillain, mer känd under pseudonymen Jijé.

Spirou 1938-1946 fokuserar på Spirouserierna före Franquin. Vi får ta del av några serier från den mycket trevande starten 1938. Sedan följer en kronologisk återutgivning av de serier som anses vara från Rob-Vels bästa tid, d.v.s. då serien blev en humoristisk äventyrsserie istället för att, som tidigare, ha varit en humorserie. Albumet innehåller även flertalet serier av Jijé, bland annat de sista han gjorde veckorna innan Franquin tog över.

Det bästa med albumet är dock inte serierna utan artiklarna och bakgrundsinformationen om serierna och dess skapare. Det här albumet är oerhört givande seriehistorikern och Spirou-fantasten. Ur ett underhållningsperspektiv fungerar inte albumet alls, serierna är egentligen ganska dåliga med dagens mått mätt. För att inte tala om den politiska inkorrekthet och fördomfullhet albumet syras av. Men ur ett seriehistoriskt perspektiv blir det inte bättre än så här.

Rekommenderas