seriebibliotekarien

Det här är ett mycket originellt album. Det är en typ av biografi över Fredrik August Boltzius som levde mellan1836-1910. Han var en före detta lumpsamlare som började ägna sitt liv åt att bota sjuka. Detta gjorde han med hjälp av böner och oljesmörjning. Ryktet spred sig överallt, både hos adel samt livegna. Även i Norge spred sig ryktet över hans helande egenskaper. Men var allt humbug eller inte?

David Liljemark är en svensk serieskapare som hållit på länge. Förmodligen eftersom Boltzius är Liljemarks farmors farbror har han närmat sig detta fascinerande ämne. Detta gör han med både respekt, vidsynthet och humor. Han har gjort ett noggrannt arbete vilket de 260 sidor med noter som följer efter serien. Dessa noter består av innehållsrika textavsnitt, fotografier, brev, tidningsartiklar och karikatyrer. Serien i sig är väldigt autentiskt gjord. På gott och ont. Författaren har valt att låta dialogerna vara autentiska, det vill säga att värmlänningarna pratar värmländsk dialekt medan stockholmarna pratar rikssvenska. Det ger albumet ett större drag av realism men försvårar läsningen. För mig sänktes underhållningsvärdet något över att jag inte alltid förstod vad personerna sa.

Men trots detta är Boltzius en fascinerande läsning och är Liljemarks hittils bästa album. 

Rekommenderas.

Detta album finns än så länge bara på engelska.

Detta superhjälpte-album rönte mycket uppmärksamhet då det utkom i december 2008. Albumet börjar med ett olycksfall då en handfull hjältar var inblandade och som ledde till att hundratals oskyldiga människor dog. Detta gör att allmännheten blir skeptiska kring de maskerade hjältarna. Regeringer kräver att alla superhjältar ska registrera sig och jobba som "övernatrulriga poliser". Många av hjältarna, med Iron Man i spetsen, tycker att idén är god. De hjältar som jobbar lite smutsigare, som Daredevil och Luke Cage gillar däremot inte alls idén. Dessa hjältar anses då vara laglösa och blir efterlysta för lagtrots. Superhjältevärlden delar sig och det blir ett sorts inbördeskring. Saker och ting förvärras då Captain America väljer sida. Och det är inte den sida man tror att han ska välja.

Mark Millar är en av de riktigt stora namnen inom superhjältevärlden. Hans största succé är detta album samt de efterföljande om Captain America. Han ligger även bakom serien the Ultimates. Civil Wars eminenta teckningar görs av Steve McNiven som bland annat tecknat New Avengers tidigare. Till hjälp har de också duktige tuscharen Dexter Vines och färgaren Morry Hollowell.

Albumet är mycket rafflande och skakar om hela Marvels hjältevärld. Vi får bland annat ta del av Spider-Mans demaskering och hjälten Goliaths död. Det är vältecknat och välskrivet.

Det är en ren fröjd att läsa och det är av den här kaliberna alla superhjälteserier borde hålla.

Rekommenderas varmt.

Hallucinatoriska skräckberättelser har på sistone varit populära bland svenska seriedebutanter. Som exempel på detta så debuterar Benjamin Stengård, Kolbeinn Karlsson (Trollkungen), Lars Krantz (Dödvatten) och Kim W Andersson (Love Hurts) nästan samtidigt med skräckdoftande serieböcker.

Ur djupen ropar jag till dig innehåller sex serienoveller, vars gemensamma nämnare är att de utspelar sig i slutna rum med ytterst lite kontakt med omvärlden. Enligt bokens baksidestext utspelar sig serieberättelserna i ”folkhemmets allra mörkaste skrymslen och vrår”. Det är ganska talande för albumets tema. Bakom stängda lägenhetsdörrar kan vad som helst hända. Som exempel kan en pillerknaprande ung man skulptera sig en terapeut av modellera vilket får ödesdigra konsekvenser. Ett annat exempel är novellen om de två egenföretagarna Johanna och Lasse vars självständighet leder paret till en mardrömslik tillvaro.

 

Stengårds teckningar är suggestiva och förstärker manusets otäcka undertoner. Likaså valet att teckna i svartvitt förstärker stämningen. Dock är novellerna något ojämna. Men med tanke på att detta är en debut håller albumet en hög nivå. Visst, man blir egentligen inte underhållen av dessa vuxenserier. Boken ger istället en obehaglig känsla. Men läsvärd är den. Och riktigt bra. Vi kommer nog att få se mer av Stengård i framtiden.

Rekommenderas.

Besserwisser är en strip-serie som publicerats i en rad tidningar i Sverige, så vitt skilda som bland annat Dagens Nyheter, Veckans Affärer, Laga mat, Biblioteksbladet, Diabetes, och Orkesterjournalen. Detta album är den första boken som samlar ett antal Besserwisser-strippar. Däremot är det inte författaren Anders Mathleins första bok. Han har tidigare släppt bland andra de skönlitterära Ge svar på tal. Handbok i konsten att alltid veta bäst - och att platta till besserwissrar som tror att de gör det och Ge igen. Handbok i självförsvar mot översittare i sällskapslivet.

Huvudpersonen i Besserwisser är "Sveriges drygaste man" Bengt-Erik Besserwisser. Ska man försöka beskriva boken kortfattat handlar det om att huvudpersonen diskuterar ett (oftast aktuellt) ämne och ger ett drygt och besserwisser-aktigt svar på tal.

Serien är mycket populär. Men det brukar bli problem när den här typen av serier samlas i bokform. Det blir helt enkelt för mycket. Den här typen av serier gör sig bäst i just tidnignar. Visst, ibland är Besserwisser riktigt fyndig och vissa av serierna kommer med all säkerhet att hamna på kylskåpsdörrar och på arbetsplatsers anslagstavlor. Men det håller inte som en hel bok. Och allt för ofta finner jag serierna varken roliga, fyndiga eller tänkvärda.

Passar bäst i annat format.
Rekommenderas dock, men med visst tvekan.

Intresset för 1980-tals fenomenet Transformers är stort igen efter de två Amerikanska succéfilmerna Transformers och Transformers II (av Michael Bay med Shia LaBeouf och Megan Fox i huvudrollerna).

Transformers är ursprungligen ett marknadskoncept för leksaker tillverkade av Hasbro (med start 1984). Transformers-konceptet blev en stor framgång och gav har gett upphov till både tecknade serier och filmer från Marvel samt en uppsjö datorspel. Nu har dock det mindre amerikanska serieförlaget IDW Publishing Production tagit över Transformers.

Detta är det första albumet IDW gav ut (och finns än så länge inte översatt som album, men väl som tidning). Här återintroduceras de gigantiska robotarna. Handlingen utspelar sig i en värld där Transformers tros ha varit försvunna från jorden. Så är dock inte fallet och sakta men säkert dyker både de goda Autobots och de onda Decepticons upp. 

Jag blev glatt överraskad av albumet. Visst, det är inget mästerverk. Men det ger mycket god underhållning. Pat Lees teckningar är välgjorda och passar Transformers-konceptet. Sarracinis manus är förvånadsvärt fyndigt och underhållande. Det innehåller betydligt mer än stora robotar som slåss. Jag fick ut betydligt mer av det här albumet än av de bägge Hollywood-filmerna. 

Rekommenderas (men är absolut inget måste).

Detta är inte samme Lars Krantz som har hand om turistmagneten Wij Trädgårdar i Ockelbo. Lars Krantz är inte heller släkt med seriekollegan Gunnar Krantz. Denne Lars Krantz har tidigare arbetat som kyrkogårdsvaktmästare. Därtill har han studerat vid serietecknarskolan i Malmö. Dödvatten är hans debutalbum.

Ingredienserna i Dödvatten räcker och blir över för flera skräckberättelser. Vi läsare bjuds bland annat på ett vanskapt barn, ålar som matats med en död gumma, en fördömd sjö, kackerlackor med kerubansikten, speglar som visar alternativa syner och så vidare. Boken handlar om Lars Krantz som, efter att ha ätit ål fiskad från den hemsökta Bjärsjön, sakta men säkert förlorar förståndet. Trots att huvudpersonen heter samma sak som författaren kan man ganska snabbt dra slutsatsen att boken inte är självbiografisk. I alla fall hoppas jag det.

Albumet är gåshudsframkallande. Men det är inte ingredienserna ovan som gör det. Istället är det Krantz teckningar som är gåshudsframkallande. Han tecknar i en suggestiv men ändock realistisk stil som förstärker den skrämmande handlingen. Teckningarna gör också att man glömmer att handlingen egentligen är ganska banal. Krantz lyckas nämligen inte riktigt med balansen mellan skräck och sökta skräckeffekter. Han lyckas nästan.

Men Dödvatten är tillräckligt underhållande. Dessutom blir i alla fall jag en aning skrämd av albumet. Det är långt ifrån alla skräckserier som lyckas med den bedriften.

Sammanfattningsvis är det en stark debut. Vi kommer garanterat att höra mer av Krantz i fortsättningen.

Rekommenderas.

Kerold Klang är en av grundarna till tidningen Galago (1979). Förutom i nämnda tidning har han medverkat regelbundet i i tidningar som Ernie, Svenska MAD, Svenska Dagbladet, Bruxanvisningen och Hjälp. Klangs specialitet är att göra skämtteckningar som kommenterar samtiden. Inspirationen kommer från gamla skämtteckningar som SöndagsNisse, Strix och engelska Punch.

På grund av vagnfel är en "greatest hits-samling" men också en fortsättning på samlingen Generalknas från 1996. Ska man försöka sammanfatta boken kan man säga att det är vitsar med sammhällssatirisk udd men en bild till. Ett exempel är: 

- Har du något trevligt smecknamn i skolan då?
- Ja, hora är väl det vanligaste.

Några av skämtteckningarna kräver en bild till. Men många, som den ovan nämnda, skulle fungera utan bild. Det stör mig lite grann. Min uppfattning är att en serie, eller skämtteckning, är som bäst då kombinationen ord och bild behöver varandra. Vilket ofta inte är fallet här. Visst är albumet bitvis underhållande. Men det övergripande intrycket är ändå lite tamt. Men jag har alltid varit av uppfattningen att den här typen av album är svåra. Dylika teckningar passar bäst i dagstidnignar och liknande. En hel bok håller inte.

Klangs teckningar är av gediget hantverk utan att vara fantastisk.

Sammanfattningsvis, det är inget större fel på albumet. Det är inte tillräckligt dåligt för att jag ska avråda en rekommendation. Men speciellt bra är det inte heller.

Fungerar.

Då har jag pratat i radion igen. 20 bloddrypande minuter blev det då jag valde att prata om Jack Uppskäraren. Böckerna jag tog upp var faktaböckerna Jack Uppskäraren: kriminalfall och legend av Glenn Lauritz Andersson,  och Porträtt av en mördare: fallet avslutat av Patricia Cornwell. Givetvis tog jag med två seriealbum också. From Hell av Alan Moore & Eddie Campbell samt Jack uppskäraren och andra viktorianska mordgåtor av Rick Geary. Min egen personliga teori han jag också avhandla.

Programmets hemsida finns här. Lyssnararkivet finns här (tisdag 8 september 09.30-10.00).

Sist var jag tvungen att ställa in mitt radioprat på grund av förkylning. Men nu är jag "back on track" och redo. Tisdagen 9 september 09.30 i Radio P4 Gävleborg. Då blir det bloddrypande. Lyssna gärna.

Ifall någon inte känner till detta: Bild & Bubbla är en tidskrift som funnits länge och ges ut av Seriefrämjandet.
Bild & Bubbla är en tidskrift om serier. Den tar mer eller mindre upp allt som har serieanknytning. Givetvis då också manga. Undertecknad recenserar serier i nämnda tidning och snart kommer även en artikel jag skrivit. Nu har nämnda tidning blivit nominerad till årets kulturtidskrift.

I år nomineras tidskrifterna Arena, Bild & Bubbla, Byggnadskultur, ponton, Re:Public Service och Språktidningen till priset Årets kulturtidskrift 2009. I samband Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg avslöjas vilken av de sex tidskrifterna som får priset. Mer info finns här.

Jag kommer, partisk som jag är, att hålla tummarna för Bild och Bubbla. Det är hur som helst glädjande att en tidning om serier blir nominerad till detta anrika pris.

31 augusti tillkännagavs att Disney köper Marvel Comics, med kända figurer som Spider-Man, X-Men och Hulk för fyra miljarder dollar.

Alla Marvel Comics ca 5000 figurer följer med i köpet. Disney får alltså ett par starka trademarks, och Marvel får tillgång till Disneys gigantiska distributionsnät och finansiella muskler.

Jag hoppas att vi inte kommer att få se allt för många cross-overs. Jag vill inte se Stål-Kalle kämpa sida vid sida med Iron Man eller Spindelmannen. Jag hoppas också att de vuxenserier Marvel ger ut (Punisher osv.) fortfarande kommer att ges ut och inte blir mer barninriktat. Jag är alltså orolig, men hoppas att det blir bra. Tiden får utvisa.