seriebibliotekarien

Detta album finns än så länge bara på engelska.

Green Arrow: Sounds of Violence är andra och sista albumet som samlar Kevin Smiths kritikerhyllade manus med den grönklädde hjälten. Första delen hette Green Arrow: Quiver. Albumet tar vid där det förra slutade. Detta skulle bli Smiths hittills sista album med Green Arrow medan duktiga radarparet Hester och Parks kom att fortsätta teckna den pilskjutande hjälten ett bra tag framöver.

Oliver (Green Arrow) Queen försöker lappa ihop sitt mycket trasiga förhållande med Dinah (Black Canary). Vidare har han plötsligt en vuxen son, en vuxen adoptivson samt en tonårig före detta prostituerad adoptivdotter att förhålla sig till. Samtidigt är en ny skurk, Onomatopotetia, i faggorna.

Albumets manus är, precis som förra, mycket finurligt och innehåller en intressant dos av existesialism. Det når inte riktigt samma höjder som Quiver, men det är kanske inte så konstigt med tanke på hur otroligt bra det var. Men gillade man Quiver gillar man det här och bägge albumen har sin givna plats på varje välsorterat bibliotek.

Albumet fungerar från ca 16 och uppåt.
Rekommenderas.

Den hittills enda serie som vunnit Purlizer-priset, Maus av Art Spiegelman, har åter kommit i svensk språkdräkt. Vilket är en oerhörd kulturgärning. Maus är för övrigt ett album ALLA borde läsa.

För att fira detta kommer tidskriften Bild och Bubbla att tillägna nummer 184 till Maus. Bland annat bjuds serietecknare in till att delta med en seriesida. Den ska på något sätt handla om Maus. Mer info om detta finns på seriefrämjandets hemsida.

Då har jag radiopratat igen. Denna gång tog jag upp skönlitteratur som förts över till serieform. Mina exempel var:

Tom Sawyer av Mark Twain, Tim Mucci & Rad Sechrist

Agatha Christie’s Murder on the Orient Express av Francois Rivìere & Solidor

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust och Stéphane Heuet

Mangabibeln av Siku & Akin

Första Moseboken, Genesis av Robert Crumb

Länken till lyssnarakrivet finns här. Det är alltså onsdagen 3 februari 09.30-10.00. Lyssna gärna.

Imorgon onsdag 3 februari är det dags igen. Jag ska prata om serier i Radio P4 Gävleborg. Lyssna gärna.

Äntligen! Äntligen kommer det ett svenskt originalalbum med serier riktade till en mogen publik.

Sven-Bertil Bärnarp är egentligen grafisk formgivare. Men han har mestadels arbetat som journalist. I början av 00-talet fick han idén att skildra något som inte tidigare fanns i serieform, d.v.s. en serie med stillsam lycka kryddat med en viss existentiell oro. Men framför allt ville han berätta om två människor utan särskild begåvning eller ambition som är nöjda ändå. Detta blev till sist serien Medelålders Plus som bland annat gått i DN i flera år. Nu har första albumet utkommit.

Medelålders Plus är en svensk humorserie om ett äldre par. Vi får följa deras tankar om det mesta. Tempot är lugnt och eftertänksamt utan att bli tråkigt.

Mitt enda problem med boken är att texten är skriven i skrivstil, något jag har svårt att läsa. Dessutom är det inte helt solklart vem som säger vad ibland i och med att serien är i avsaknad av pratbubblor. Istället är det en text ovanför personerna med, oftast ett litet streck. Men ibland är det som sagt inte solklart vem som säger vad, speciellt då den som pratar ibland är tecknad med stängd mun. Men detta är petitesser. Serien är underhållande, läsvärd och originell. Dessutom passar teckningarna historien väl.

Rekommenderas.