seriebibliotekarien

Dick Giordano var ett mycket stort namn inom den amerikanska (superhjälte)serielitteraturen. Giordano föddes 1932 och redan 1951 dök han upp i seriebranschen redan. Sedan dess har han jobbat för alla de stora förlagen i USA som tecknare men framför allt som tuschare. Han har dock främst jobbat för anrika DC Comics, mestadels som tuschare och redaktör.

Han är utåt sett kanske mest känd för sitt samarbete med tecknaren Neal Adams som ledde till fantastiska serier med Batman och Green Lantern/Green Arrow. Vad många kanske inte vet är att han även jobbat som Vice-President/Executive Editor under 1980-talet på DC Comics. Det är bland annat tack vare Giordano som serieklassikerna Watchmen och The Dark Knight Returns givits grönt ljus att skapas och publicerats.

Nu har han alltså gått bort. Det inträffade den 27 mars 2010. Han blev 77 år.
Frid över hans minne!

Läs mer här.

Adrian Tomine är asiat-amerikan. Jag nämner detta eftersom hans huvudkaraktärer i regel också är det. Tomine är ett av de stora nya stjärnskotten på den amerikanska seriehimlen. Hittills är han mest känd som illustratör för tidningen The New Yoker samt för sin seriesvit Optic Nerve.

Optic Nerve består mestadels av serienoveller som de fleta handlar om asiat-amerikaner och deras kärleksförhållanden. Serierna är bitvis självbiografiska och har en realistisk prägel. Delarna 9, 10 och 11 i Optic Nerve-sviten har adapterats om till den kritikerhyllade serieromanen Shortcomings.

Serieromanen handlar om asiat-amerikanen Ben Tanaka och hans problem med flickvännen Miko Hayashi. Boken beskriver deras förhållande som på väg att krascha och sedermera dess efterföljder och påverkan på Tanaka.

Tomine lyckas få läsaren att känna sympati för den inte helt sympatiska Ben Tanaka. Det är ingen lätt bedrift. Därtill är Shortcomings vältecknad och ger en plågsamt realistisk bild på ett förhållande i kris. En mycket läsvärd vuxenroman.

Rekommenderas

Lou! Dagboksdagar av Julien Neel var en trevlig bekantskap. I den prisbelönta serien mötte vi 12-årige Lou och hennes mycket ungdomliga, ensamstående mamma. Sommarblues fortsätter där första albumet slutar. Här åker Lou och hennes mamma till Lous argsinta mormor. På landet träffar Lou den intressante Paul. Men Lou är ju förälskad i Tristan. Eller?

Precis som i förra boken handlar Lou! om relationer, både till vänner och till kärleksobjekt. Precis som tidigare är det de mångfacetterade karaktärerna som gör att serien sticker ut och är extra läsvärd. Sommarblues inehåller även några gripåande ögonblick av svärta som ytterligare lyfter serien en nivå.

Seriens huvudsakliga målgrupp påstås, som jag tidigare nämnt, vara tjejer mellan nio och tolv år. Visst kommer denna målgrupp att älska Lou! men dom är långt ifrån ensamma. Istället skulle man kunna marknadsföra serien som en allåldersserie som de flesta gilar. Jag är övertygat om att så är fallet. Läs Lou! så förstår ni vad jag menar. Även Sommarblues är mycket bra. Jag längtar redan till den tredje delen.

Rekommenderas varmt

År 2008 fanns det 24 förlag i Sverige som gav ut serier. Ett år senare har siffran ökat till det dubbla, alltså 48. Fast då får vi minnas att bland dessa 48 finns några egenutgivna förlag som gett ut en eller ett par självproducerade böcker. Men hur som helst är siffran hög. Ett av förlagen som startade 2009 är Wibom Books. Förlagets fokus kommer att ligga på europeiska serier, för både barn, ungdomar och vuxna. Dess första utgivna serie är Lou! Dagboksdagar.

Lou! är en mycket stor och prisbelönt fransk serie och Wibom Boks ska ha en eloge för att översätta serien om Lou till svenska. Det är den verkligen värd.

Serien handlar om den 12-årig tjejen Lou och hennes mycket ungdomliga, ensamstående mamma. Seriens fokus ligger på relationer, både till vänner och till kärleksobjekt. Men det som gör serien så läsvärd är de mångfacetterade karaktärerna med Lou och hennes mamma i spetsen. Första delen, Dagboksdagar, introducerar karaktärerna. Lous mamma borde skriva på sin science fictionroman men föredrar att spela Gamecube hela dagarna. Lou hoppas att ifall hennes mamma blir kär igen kanske det blir mera fart på henne. Kan månne den nyinflyttade grannen Richard vara till hjälp? Lou själv trånar efter pojken Tristan som bor i huset mitt emot.

Seriens huvudsakliga målgrupp påstås vara tjejer mellan nio och tolv år. Visst kommer denna målgrupp att älska Lou! men dom är långt ifrån ensamma. Istället skulle man kunna marknadsföra serien som en allåldersserie som de flesta gilar. Jag är övertygat om att så är fallet. Läs Lou! så förstår ni vad jag menar.

Rekommenderas varmt.

Då har jag åter haft äran att prata serier i radion. Denna gång tog jag upp två serier som etablerade författare gjort. In Odd we trust av Dean Koontz och Queenie Chan samt Dark Entries av Ian Rankin. Vidare pratade jag om den hittils enda serier som vunnit purlitzerpriset, Maus av Art Spiegelman.
Lite reklam för mangadockteatern Meja i spökjägarnas sal han jag också med.

Lyssnararkivet finns här. Det är alltså onsdagen 3 mars 09.30-10.00.

På onsdag är det dags igen. För mig att prata serier i radio P4 Gävleborg. Lyssna gärna. Tiden är 09.30-10.00.